Skip to main content
search

Pacemaker – indikationer, funktion och behandling vid hjärtrytmrubbningar

Hem » Kapitel » Pacemaker – indikationer, funktion och behandling vid hjärtrytmrubbningar

Författare:
Kai Knudsen



Uppdaterad:
28 januari, 2026

Pacemaker genererar elektriska impulser till hjärtat på ett reglerbart och kontrollerat sätt via ett elektrofysiologiskt system som kan vara implanterat i kroppen eller extern via transkutana elektroder.

Innehåll
  1. Pacemaker
  2. Grundläggande koncept: Pacemakerläge och trebokstavskod (ICHD)
  3. 1:a bokstaven – Stimulerad hjärtkammare (Chamber(s) paced)
  4. 2:a bokstaven – Registrerad hjärtkammare (Chamber(s) sensed)
  5. 3:e bokstaven – Respons på registrerad aktivitet (Mode of response)
  6. 1. Syfte
  7. 2. Bakgrund och definitioner
  8. 3. Preoperativ bedömning
  9. 4. Perioperativa principer
  10. 5. Handläggning beroende på enhet
  11. 5.1 Pacemaker (utan ICD)
  12. 5.2 ICD (med eller utan pacing)
  13. 6. Magnetanvändning
  14. 7. Intraoperativ handläggning
  15. 8. Postoperativ handläggning
  16. 9. Akut algoritm vid pacingproblem intraoperativt
  17. 10. Sammanfattande rekommendation

Pacemaker

En pacemaker består av två delar. Den ena delen är pacemakerdosan, som är en inkapslad dator med batteri. Den andra delen är elektroderna, som känner av hjärtrytmen och vid behov avger elektriska impulser som får hjärtat att kontrahera.

Implanterbar pacemaker:

  • En liten apparat som placeras under huden, vanligtvis nära nyckelbenet.
  • Är kopplad till hjärtat med en eller flera elektroder (ledningar) som levererar elektriska impulser direkt till hjärtmuskeln.
  • Används för långvarig behandling av långsam eller oregelbunden hjärtrytm.
  • Övervakar och justerar hjärtrytmen kontinuerligt vid behov.

Extern (transkutan) pacemaker:

  • En temporär enhet som placeras utanför kroppen.
  • Levererar elektriska impulser via elektroder som fästs på huden (vanligtvis på bröstet).
  • Används i akuta situationer eller för korttidsvård, till exempel vid operation eller vid plötsliga hjärtrytmrubbningar.
  • Mindre bekväm än implanterbara pacemakers på grund av yttre stimulering.

Båda typerna fyller viktiga funktioner beroende på det kliniska sammanhanget.

Grundläggande koncept: Pacemakerläge och trebokstavskod (ICHD)

Vid programmering och klassificering av pacemakers används en standardiserad internationell nomenklatur, ofta kallad trebokstavskoden (ICHD/NBG-kod). Denna kod beskriver vilken hjärtkammare som stimuleras, vilken aktivitet som registreras samt hur pacemakern svarar på registrerade impulser.

Koden består av tre positioner:

1:a bokstaven – Stimulerad hjärtkammare (Chamber(s) paced)

Den första bokstaven anger vilken del av hjärtat som pacemakern kan stimulera:

  • V = Ventrikel (kammare)
  • A = Förmak (atrium)
  • S = Single (endast en kammare)
  • D = Dual (både förmak och kammare)

Exempel:
En pacemaker med stimulering i både förmak och kammare får beteckningen D.

2:a bokstaven – Registrerad hjärtkammare (Chamber(s) sensed)

Den andra bokstaven anger var pacemakern kan registrera egen elektrisk aktivitet:

  • V = Registrering i ventrikel
  • A = Registrering i förmak
  • S = Single
  • O = None (ingen registrering)
  • D = Dual (både förmak och kammare)

Registreringsfunktionen möjliggör att pacemakern kan känna av patientens egen rytm och därmed undvika onödig stimulering.

3:e bokstaven – Respons på registrerad aktivitet (Mode of response)

Den tredje bokstaven beskriver hur pacemakern reagerar när den känner av spontan hjärtaktivitet:

  • T = Triggered (utlöst stimulering)
  • I = Inhibited (stimulering hämmas)
  • O = None (ingen respons)
  • D = Dual (både inhibering och triggering)

Denna responsfunktion är central för så kallad demand pacing, där pacemakern bara stimulerar när det behövs.

Exempel: DDD-pacemaker

En vanlig pacemakerkod är DDD, vilket innebär:

  • D (pacing): Stimulerar både förmak och kammare
  • D (sensing): Registrerar aktivitet i både förmak och kammare
  • D (response): Kan både inhibera och trigga stimulering beroende på den registrerade aktiviteten

En DDD-pacemaker kan alltså upprätthålla AV-synkroni genom att:

  • hämma stimulering när egen rytm finns
  • stimulera när rytm saknas
  • koordinera förmaks- och kammarfunktion

Klinisk betydelse

Trebokstavskoden används i kliniken för att snabbt beskriva pacemakerfunktion och är viktig vid:

  • preoperativ anestesibedömning
  • handläggning av pacemakerpatienter vid kirurgi
  • magnetpåverkan och diatermi
  • utredning av bradykardi eller AV-block
  • val av optimal pacingstrategi

PM: Perioperativ handläggning av pacemakerpatienter (CIED)

1. Syfte

Syftet med detta PM är att säkerställa en strukturerad och patientsäker perioperativ handläggning av patienter med implanterade elektroniska hjärtenheter (CIED), såsom pacemaker (PM), ICD och CRT-system, vid kirurgi och anestesi.

Perioperativa risker är främst kopplade till elektromagnetisk interferens (EMI) från diatermi och annan utrustning, vilket kan orsaka pacinginhibering, inappropriate terapi eller asynkron pacing.

2. Bakgrund och definitioner

CIED inkluderar:

  • Pacemaker (PM) – behandling av bradyarytmier
  • ICD – defibrillator med antitakykardifunktion
  • CRT-P / CRT-D – biventrikulär pacing vid hjärtsvikt

Pacemakerns funktion klassificeras enligt trebokstavskoden (t.ex. VVI, DDD), som beskriver:

  1. Stimulerad kammare
  2. Registrerad aktivitet
  3. Respons (trigger/inhibit)

3. Preoperativ bedömning

3.1 Identifiera enheten

Inför ingrepp ska följande fastställas:

  • Typ av enhet: PM, ICD, CRT
  • Indikation för implantation
  • Implantationsdatum och senaste kontroll
  • Programmerat pacingläge
  • Batteristatus och eventuella larm

3.2 Bedöm pacemakerberoende

Pacemakerberoende föreligger om patienten saknar adekvat egenrytm.

Tecken:

  • AV-block III
  • Asystoli utan pacing
  • 90 % pacingandel

Pacemakerberoende patienter kräver särskild beredskap vid EMI.

3.3 Riskbedömning av ingrepp

RiskfaktorExempel
Diatermi (monopolär) ovan diafragmaThorax-, huvud/halskirurgi
Närhet till aggregat/elektroderBröstkirurgi
PacemakerberoendeAV-block III
ICD-behandling aktivRisk för inappropriate shock

4. Perioperativa principer

4.1 Elektromagnetisk interferens (EMI)

EMI kan feltolkas som hjärtaktivitet och orsaka:

  • Inhibering av pacing → bradykardi/asystoli
  • Triggering → takypacing
  • ICD-chock utan arytmi

Monopolär diatermi är vanligaste orsaken.

Bipolär diatermi föredras.

5. Handläggning beroende på enhet

5.1 Pacemaker (utan ICD)

Låg risk (ingen diatermi ovan diafragma)

  • Ingen omprogrammering krävs
  • Standardmonitorering

Hög risk (diatermi ovan diafragma)

  • Överväg asynkront läge (VOO/DOO) vid pacemakerberoende
  • Alternativ: magnetapplikation (beroende på modell)

5.2 ICD (med eller utan pacing)

ICD är känslig för EMI och kan leverera inappropriate terapi.

Vid kirurgi med EMI-risk:

  • Avaktivera takykardibehandling (shock/ATP) preoperativt
  • Pacemakerfunktion kvarstår men kan påverkas av inhibering

Extern defibrillator ska alltid finnas inkopplad med pads på patienten.

6. Magnetanvändning

Magneteffekt är enhetsspecifik:

EnhetMagnetpåverkan
PacemakerAsynkron pacing (VOO/DOO)
ICDTakyterapi avstängs, pacing oförändrad

Magnet ska endast användas om:

  • Effekt är känd
  • Patienten övervakas kontinuerligt

7. Intraoperativ handläggning

Obligatorisk monitorering

  • EKG med pacingdetektion
  • Pulsoximetri
  • Invasivt tryck vid hög risk
  • Tillgång till extern pacing/defibrillering

Diatermirekommendationer

  • Bipolär diatermi om möjligt
  • Monopolär endast i korta intermittenta stötar
  • Jordplattan placeras så att strömmen går bort från CIED

8. Postoperativ handläggning

Efter ingrepp med EMI-risk eller om programmering ändrats:

  • Postop CIED-kontroll ska utföras
  • ICD-terapi återaktiveras
  • Monitorering tills normal funktion bekräftats

Dokumentation

Journalen ska innehålla:

  • Enhetstyp och status
  • Åtgärder (magnet, omprogrammering)
  • Postop återställning

9. Akut algoritm vid pacingproblem intraoperativt

Vid bradykardi/asystoli:

  1. Stoppa diatermi
  2. Kontrollera puls och hemodynamik
  3. Applicera magnet vid pacemakerberoende (om indicerat)
  4. Initiera extern pacing vid behov
  5. Larma kardiolog/CIED-team

10. Sammanfattande rekommendation

  • Identifiera alltid CIED preoperativt
  • Bedöm pacemakerberoende
  • EMI-risk styr behov av omprogrammering
  • ICD-terapi ska avaktiveras vid kirurgi med diatermi
  • Extern pacing/defibrillering ska finnas tillgänglig
  • Postoperativ återställning och kontroll är obligatorisk vid hög risk
En implanterbar ICD-pacemaker med sladdar och modem för teleövervakning. Enheten skickar data till sjukhuset regelbundet.
Hos patienter med svår hjärtsvikt kan pacemakerimplantat rädda liv, s.k. sviktpacemaker.
  • VOO = Fastfrekvent kammarpace
  • VVI = Kammarinhiberad pace
  • AAI = Förmaksinhiberad pace
  • DDD = Förmaks & kammarstyrd pace

Pace

  • Atrium
  • Ventricle
  • Dual (A+V)
  • O = None

Sense

  • Atrium
  • Ventricle
  • Dual (A+V)
  • O = None

Sense-svar

  • Triggered
  • Inhibited
  • Dual (T+I)
  • O = None
Diagram över pacemaker med två kammar/dubbel elektroder

Extern temporär PM efter hjärtkirurgi

Blå kontakt – förmak, vit kontakt – kammare

Sc elektrod till positiv (+) pol

EMERGENCY – asynkron högenergistimulering med VVO (lås upp PM först!)

Pacemakerapparatur för behandling av problem med hjärtfrekvensen.
  • Atrial – normalt 2-10 V (maxrange 0,1-18,0 V)
  • (output) Ventrikel – normalt 5-10 V (maxrange 0,1-18,0 V)
  • Riktlinje – 5 V över tröskelvärdet för capture

Sensing

  • Atrial – normalt 0,5- 1mV (max range 0,2 – 20 mV)
  • Ventrikel – normalt 2-3 mV (max range 1,0 – 20 mV)
  • AV-intervall Vanligtvis 150-180 m – jmf med patientens PQ-tid

Stimulering

 




Close Menu
    4
    inläggsvisningar kvar
    Prenumerera nu! Är du redan medlem? Logga in!
    ×