Författare:
Kai Knudsen
Uppdaterad:
6 juli, 2023
Lätta, medeltunga och tunga analgetika lämpliga till intensivvårdspatienter presenteras här inklusive opioider och medeltunga analgetika
Paracetamol
Paracetamol är ett basanalgetikum med relativt få biverkningar i terapeutiska doser, vanlig behandling till vuxna är 1 g x 4 i maximalt en vecka. Paracetamol kan även ges vid förhöjda levertransaminaser (< 4 μkat/L) men ej vid förhöjt bilirubin, förhöjt PK eller vid akut leversvikt. En kombination av paracetamol och NSAID som ibuprofen kan lindra främst muskuloskeletal smärta av lätt till måttlig grad men även annan lindrig smärta. Vid måttlig till medelsvår smärta kan paracetamol i kombination med NSAID eller kodein fungera väl. Ett alternativ till denna kombination är tramadol som monoterapi eller i kombination med paracetamol och ev. NSAID. Den antiinflammatoriska effekten av NSAID utnyttjas bäst vid muskuloskeletal smärta där även intravenös tillförsel kan vara lämpligt postoperativt, t ex med ketorolac eller toradol. Patienter med risk för magbesvär bör också ges ett slemhinneskydd, t ex i form omeprazol 20 mg x 1.
Paracetamol för smärtlindring
| Uppladdningsdos | Underhållsdos | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| Vikt (kg) | Mixtur 24 mg/ml | Tablett | Vikt (kg) | Mixtur 24 mg/ml | Tablett |
| 20-24 | 25ml | T. 500 mg | 20-24 | 17 ml x 4 | T. 500 mg x 3 |
| 25-30 | 30 ml | T. 750 mg | 25-30 | 21 ml x 4 | T. 500 mg x 4 |
| 31-34 | 40 ml | T. 1000 mg | 31-34 | 25 ml x 4 | T. 750 mg x 3 |
| 35-42 | 40 ml | T. 1000 mg | 35-42 | 30 ml x 4 | T. 750 mg x 4 |
| 43-50 | 50 ml | T. 1250 mg | 43-50 | 35 ml x 4 | T. 1000 mg x 3 |
| 50-70 | 60 ml | T. 1500 mg | 50-70 | 40 ml x 4 | T. 1000 mg x 4 |
| > 70 kg | 80 ml | T. 2000 mg | > 70 kg | 40 ml x 4 | T. 1000 mg x 4 |
Opioider
Vid måttlig till svår smärta är ofta en morfinbaserad analgesi att föredra i det perioperativa omhändertagandet. Per os kan då paracetamol plus t ex oxikodon (OxyContin) ges i premedicineringen och fortsättningsvis postoperativt. Denna regim kan kompletteras med ett adjuvant farmaka om man förväntar sig neurogen smärta, t ex i form av gabapentin (300-1200 mg). Preparat som används vid behandlingen av svår smärta utgörs ofta av opioider som morfin, ketobemidon, oxikodon, fentanyl eller metadon. Ytterligare opioider finns för den som är speciellt intresserad.
Opioidernas fysiologiska effekter är en smärthämning på flera nivåer, både i hjärnan, ryggmärgen och perifera nerver. Opioider ger en kraftigt smärtlindrande effekt främst via opioidreceptorer i CNS, via my- kappa- eller deltaopioidreceptorer. Endorfiner och enkefaliner har naturliga smärtlindrande effekter i CNS jämte balansering av flera olika neurotransmittorsubstanser, t ex noradrenalin och GABA. Endogent verkar dynorfiner på my och främst kappareceptorer. Enkefaliner verkar på deltareceptorer. Endorfiner verkar i huvudsak på myreceptorer och beta-endorfiner verkar på my- och kappareceptorer. Morfin ger god smärtlindring men kan även ge anxiolys, upprymdhet, nedstämdhet, sedering, somnolens, drömmar, hosthämning, illamående, klåda, hallucinationer, förstoppning och andningsdepression. Allvarlig andningsdepression ses sällan utan samtidig sederingseffekt. Vid överdosering ses en tilltagande somnolens och gradvis utveckling av motorisk hämning, stupor samt koma och andningsdepression. Opioider ger en sänkning av puls och blodtryck, potenta opioider ger ofta bradykardi. Andningen blir vid överdosering långsam och otillräcklig med mios, cyanos, stupor och slutligen kardiovaskulär kollaps. Opioider är vanligaste orsaken till dödsfall vid överdoseringar i samband med missbruk.
Opioider vid långvarigt bruk ger även en neuroendokrin påverkan i form av hämning av GnRH som kan orsaka en minskning av FSH, LH och testosteron. Vidare hämmas CRF vilket orsakar en minskning av ACTH och kortisol. Man hämmar också ADH via KOPR. Opioider stimulerar frisättningen av prolaktin. Bland de fysiologiska effekterna av opioider märks en pupillsammandragande effekt med mios som är dosberoende. Man får även en viss histaminfrisättning samt en hämning av immunsystemet. Klåda är vanligt vid överdosering. Man får en försämrad magtarmmotilitet och försämrad sekretion med en förstoppande effekt. Detta tar man hänsyn till i kompositionen av läkemedlet Targiniq som förutom en opioid också innehåller naloxon. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför morfin är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.
Morfin
Morfin är ett starkt analgetikum som visar affinitet till kappa-, my- och deltaopioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Det verkar vid dessa receptorer som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. Den terapeutiska effekten är främst analgetisk och sedativ. Morfinbaserade analgetika utgörs främst av morfinhydroklorid men förekommer även som morfinsulfat eller morfinsulfatpentahydrat. Partiella agonister förekommer som buprenorfin eller tapentadol. Läkemedlen tillhandahålls som kapslar, tabletter, injektionsvätska, infusionslösning, gel, depottabletter, transdermalt plåster eller depotgranulat. Opioder finns även för intranasalt bruk samt i godisklubbor (”lollipops”) till barn! Vanliga morfinpreparat är Depolan, Dolcontin, Morfin, Morfin-skopolamin, Spasmofen och Oramorph.
Vanlig initialdos av Depolan är 10 mg x 2 peroralt. Denna dygnsdos (20 mg) kan vid behov ökas upp till 50 mg/dygn. Parenteralt ges vanligen inj. Morfin 5 mg x 4-6.
Morfin - basdosering och extradoser i smärtbehandling
| Långverkande | Beredningsform | Normaldosering | Tillgängliga preparat | |
|---|---|---|---|---|
| Dolcontin® | Depottablett | 5 mg x 2-3 till 100 mg x 2-3 | 5 mg, 10 mg, 30 mg, 60 mg, 100 mg | |
| Dolcontin® | Depotgranulat | 20 mg x 2-3 | 20 mg | |
| Depolan® | Depottablett | 10 mg x 2-3 till 100 mg x 2-3. | 10 mg, 30 mg, 60 mg, 100 mg, 200 mg | |
| Kortverkande | Extradoser | |||
| Morfin Alternova | Tablett | 10-30 mg 4-6 gånger dagligen | 10 mg, 20 mg | |
| Morfin Meda | Tablett | 10-30 mg 4-6 gånger dagligen | 10 mg, 20 mg | |
| Morfin Meda | Oral lösning | 10-30 mg 4-6 gånger dagligen | 2 mg/ml, 5 mg/ml | |
| Morfin APL | Suppositorie | 5-30 mg 4-6 gånger dagligen | 5 mg, 10 mg | APL |
| Morfin | Kapsel | specialbeställning* | specialbeställning* | APL |
| Morfin Meda | Injektion | 5-30 mg 3-6 gånger dagligen | 10 mg/ml | |
| Morfin APL | Injektion | 1-5-30 mg 3-6 gånger dagligen | 1 mg/ml, 20 mg/ml | APL |
| Morfin Abcur | Injektion | 5-30 mg 3-6 gånger dagligen | 10 mg/ml | |
| Morfin AB Unimedic | Injektion | 1-5 mg 3-6 gånger dagligen | 1 mg/ml | |
| I smärtpump | Infusion | |||
| Morfin | Injektion | 1-5-30 mg 3-6 gånger dagligen | 1–20 mg/ml | APL |
Halveringstiden i plasma för morfin är 2-4 timmar men varierar i olika beredningar. Distributionsvolymen är ca 3 liter/kg, plasmaclearance är ca 24 ml/min/kg. Morfin saknar dosberoende kinetik. Anslagstiden för morfin är vanligen 10-30 minuter till full effekt vilket många gånger är för långsamt. Morfin och dess metaboliter genomgår enterohepatisk cirkulation och metabolism i levern. De viktigaste metaboliterna är morfin-3-glukonurid som saknar analgetisk effekt samt morfin-6-glukonurid som har potent analgetisk effekt.
Eliminationen sker främst genom glukuronidering och utsöndring av ometaboliserat morfin i urinen (mindre än 0,1 %). Toxisk dos för vuxna utan toleransutveckling anges till 40-60 mg för suppositorier och 30 mg parenteralt för injektionsvätska. Letal dos för vuxna utan toleransutveckling anges till 120-200 mg för suppositorier och från 100 mg parenteralt för injektionsvätska. Med ökad toleransutveckling kan man tåla doser om flera hundra milligram.
Hydromorfon
Hydromorfon (Palladon), förekommer som injektionslösning, kapslar och depotkapslar. 1,3 mg hydromorfonhydroklorid har en analgetisk effekt motsvarande cirka 10 mg morfinsulfat. Kapslarna kan sväljas hela eller delas, innehållet kan strös över halvfast föda.
Hydromorfon - basdosering och extradoser
| Långverkande | Beredningsform | Normaldosering | Tillgängliga preparat |
|---|---|---|---|
| Palladon® | Depotkapsel | 1 kapsel 2 ggr dagligen | 4 mg, 8 mg, 16 mg, 24 mg |
| Kortverkande | Extradoser | ||
| Palladon® | Kapsel | 1 kapsel var 4:e timma | 1,3 mg, 2,6 mg |
| Subkutant/Intravenöst | |||
| Palladon® | Injektion | 1-2 mg s.c. med 3-4 timmars mellanrum | 2 mg/ml, 10 mg/ml, 20 mg/ml, 50 mg/ml |
| Hydromorfon APL | Injektion | 1-1,5 mg i.v. med 3-4 timmars mellanrum. Skall injiceras långsamt under minst 2-3 minuter | 10 mg/ml, 20 mg/ml APL |
| I smärtpump | |||
| Hydromorfon | Injektion | 0,15-0,45 mg/timme 0,004 mg/kg kroppsvikt/timme | 1–40 mg/ml APL |
Metadon
Metadon förekommer som oral lösning, injektionsvätska och tabletter. Vanlig initialdos är 10-30 mg. Initialt ges ofta 5-10 mg 4-6 ggr dagligen i 1-2 dagar. För patienter med hög opioidtolerans är normal initialdos 25-40 mg. Dosen trappas upp i steg om 10 mg per gång under en period på tre veckor, vanligtvis till 70 eller 80 mg. Vanlig dos är 60-120 mg metadon per dag, men vissa kan behöva en högre dos. Metadon injektionsvätska ges 0,5-1 ml intramuskulärt eller subkutant 1-3 gånger dagligen.
Metadon i smärtbehandling
| Tillgängliga preparat Långverkande | Beredningsform | Normaldosering | Tillgänglig styrka |
|---|---|---|---|
| Metadon Abcur | Depottablett | 5-20 mg x 2-3 | 5 mg, 10 mg, 20 mg, 40 mg |
| Metadon Meda | Depottablett | Vanlig initialdos är 10-30 mg. Vanlig dygnsdos är 60-120 mg. | 10 mg |
| Metadon DnE | Oral lösning | 1 mg/ml, 5 mg/ml | |
| Methadone Martindale Pharma | Oral lösning | Vanlig initialdos är 10-30 mg. Vanlig dygnsdos är 60-120 mg. | 2 mg/ml |
| Metadon Pharmadone | Oral lösning | 10 mg, 15 mg, 20 mg, 25 mg, 30 mg, 35 mg, 40 mg, 45 mg, 50 mg, 55 mg, 60 mg, 70 mg, 80 mg, 90 mg, 100 mg, 110 mg, 120 mg, 130 mg, 140 mg, 150 mg |
|
| Metadon Nordic Drugs | Oral lösning | 10 mg, 15 mg, 20 mg, 25 mg, 30 mg, 35 mg, 40 mg, 45 mg, 50 mg, 55 mg, 60 mg, 70 mg, 80 mg, 90 mg, 100 mg, 110 mg, 120 mg, 130 mg, 140 mg, 150 mg, 160 mg, 170 mg, 180 mg, 190 mg och 200 mg |
|
| Subkutant/Intravenöst | Injektion | ||
| Metadon Recip | Injektionslösning | 5-10 mg 2-3 ggr/dagl | 10 mg/ml |
Kodein
Kodein finns i tabletter för monoterapi (25 mg) men är vanligare i olika kombinationspreparat som Citodon, Panocod, Spasmofen, Ardinex och Treo Comp. Kodeinet är en opiat som har mycket lägre potens jämfört med morfin. Kodeinet utövar sin analgetiska effekt genom att binda till my-opioidreceptorer. Kodeinet självt har också en svag bindning till kappa-opioidreceptorer. En avsevärd del av kodeinets smärtstillande effekt kan sannolikt förklaras genom att kodeinet genomgår en biotransformation via leverenzymet CYP-2D6 till morfin. I förlängning kan därmed kodeinet via morfin också omvandlas till morfin-6-glucuronid i kroppen. Kodeinets analgetiska effekt anses därför vara huvudsakligen en morfineffekt. Maximal koncentration av kodein uppnås i regel inom 1 timme. Halveringstid i plasma är 3 – 4 timmar. Kodein metaboliseras främst genom glukuronidering men via en mindre metabolismväg O-demetyleras kodein till morfin. Detta metabolismsteg katalyseras av enzymet CYP-2D6. Kända långsamma metaboliserare avseende enzymet CYP-2D6 kan få sämre effekt pga. utebliven bildning av morfin. Kodein elimineras huvudsakligen via metabolism och utsöndras via njurarna främst som kodein-, norkodein- och morfinkonjugat samt som fritt kodein. Normalt anges cirka 5-15% av kodeindosen omvandlas av detta enzym via O-demetylering. Kodeinets omvandling via denna väg lyder under samma polymorfa genetiska reglering som 4-hydroxylering för debrisokin. Detta innebär att cirka 5-10% av en skandinavisk befolkning uppvisar en långsam omvandling av kodein vilket också antyder att dessa personer kan ha en sämre analgetisk effekt av preparatet.
Petidin (meperidin)
Förekommer endast normalt som injektionslösning. Petidin var vanligare tidigare som peroperativt analgetikum. Det användes bl.a. vid kirurgi på barn där det fungerade särskilt bra vid postoperativ ”shivering”. Petidin har en aktiv metabolit i form av norpetidin. Norpetidin är olämpligt vid njurinsufficiens. Petidin är ett morfinliknande analgetikum som i dos på omkring 100 mg har samma analgetiska effekt som 10 mg morfin. Vid denna dos framkallar petidin i stort samma slags bieffekter som morfin. Vanlig dosering intravenöst är upprepade doser om 25-50 mg.
Fentanyl
Fentanyl är ett potent analgetikum som används i kontinuerlig infusion för sedering och analgesi inom intensivvården. Fentanyl har mycket liten inverkan på hjärtat och cirkulationen men har kraftigt andningsdeprimerande effekt. Det används som standardmedel peroperativt under allmän anestesi. Fentanyl förekommer som injektionsvätska (Fentanyl, Leptanal), resoribletter (Abstral), sugtabletter (Actiq), nässpray (Instanyl) och plåster (Matrifen, Durogesic). Plåster för transdermalt bruk finns i olika styrkor, vanligen 25, 50, 75 eller 100 μg/tim. Dessa plåster byts vanligen efter 3 dygn (72 tim). Efter användningen har plåstren fortfarande en betydande rest av fentanyl kvar varför det hänt att dessa sålts och använts för illegalt missbruk. Missbruk av fentanylplåster sker främst genom inhalation efter förångning. Medicinskt bruk av fentanyl i plåster har blivit ett konventionellt sätt att sköta behandling av kronisk smärta. Viss risk finns för överdosering i samband med regionala blockader som upphäver smärtstimulering. Fentanylplåster lämpar sig bäst för behandling av smärta i stabilt skede och inte vid upptitrering.
Dosering: Vid anestesistart är den vanliga initialdosen av fentanyl till vuxna 50-100-200 μg, 1-2 ml som injiceras långsamt intravenöst. Dosen kan vid behov upprepas 20-30-45 minuter efter initialdosen. Sekundär andningsdepression har observerats i fall där stora doser ackumulerats. Fentanyl bör användas med försiktighet vid okompenserad hypotyreos, lungsjukdom, speciellt sådan som sänker lungkapaciteten, alkoholmissbruk, lever- eller njurinsufficiens. Tolerans och beroende kan framkallas. Fentanyl minskar behovet av hypnotika nödvändiga för att underhålla anestesin, varför dosen av hypnotika bör reduceras.
Fentanyl i avancerad smärtbehandling
| Preparatnamn Långverkande | Beredningsform | Dosering: Transdermal dos/timme |
|---|---|---|
| Durogesic | Depotplåster. Bytes var 72 timma | 12 μg/h, 25 μg/h, 50 μg/h, 75 μg/h, 100 μg/h |
| Matrifen | Depotplåster. Bytes var 72 timma | 12 μg/h, 25 μg/h, 50 μg/h, 75 μg/h, 100 μg/h |
| Fentanyl Lavipharm | Depotplåster. Bytes var 72 timma | 25 μg/h, 50 μg/h, 75 μg/h, 100 μg/h |
| Fentanyl Ratiopharm, Actavis, Mylan, Orion | Depotplåster. Bytes var 72 timma | |
| Fentanyl Sandoz | Depotplåster. Bytes var 72 timma | 12 μg/h, 25 μg/h, 37,5 μg/h, 50 μg/h, 100 μg/h |
Buprenorfin
Buprenorfin är en opioid agonist-antagonist (partiell opiatantagonist). Buprenorfin finns som resoribletter (Subutex, Suboxone, Temgesic, Buprenorfin) och som depotplåster (Norspan). Temgesic finns även som injektionsvätska 0,3 mg/ml, vanlig dos är 0,3-0,6 mg intravenöst eller intramuskulärt. 0,3 mg buprenorfin givet intramuskulärt har en analgetisk effekt motsvarande cirka 10 mg morfin med en duration av 6-8 timmar. Buprenorfin används för akut smärtlindring i form av Temgesic, för behandling av kronisk smärta som depotplåster Norspan och för substitutionsbehandling av opioidberoende i form av Subutex, Suboxone och Buprenorfin. Vid substitutionsberoende används högre doser jämfört med behandling av akut smärta, 4-8-16-24 mg. Det lönar sig sällan att ge mer än 24 mg/dygn. Eftersom buprenorfin är en partiell antagonist är det svårare att överdosera jämfört med vanligt morfin. Den beroendeframkallande effekten anses som lägre än för morfin. I höga doser uppnår man en ”tak effekt” där ytterligare doser inte ger mer smärt- eller ångestlindring (”ceiling”). Vid överdosering svarar patienten på naloxon men sämre jämfört med vid överdosering av morfin. Vid andningsdepression ge högre doser naloxon och andningsunderstöd.
Ketobemidon (Ketogan)
Ketobemidon förekommer som tabletter, suppositorier och injektionsvätska. Ketobemidon är i sina egenskaper mycket likt morfin, både i dosering, effekt och biverkningar. Vissa studier antyder något mindre illamående med ketobemidon men detta varierar. Tolerans samt fysiskt och psykiskt beroende kan utvecklas. Psykiskt beroende är emellertid sällsynt, förutsatt att ketobemidon används för korrekt indikation och i samråd mellan läkare och patient.
Ketogan (ketobemidon) ges i doser om 1-2,5–5 mg i v/i m vid behov, normaldos 4–6 ggr/dygn. Ketogan kan även ges peroralt 5 mg x 4 vid kronisk svår värk. Ketogan kan vid svåra smärttillstånd kombineras med Ketamin intravenöst, 1,5 mg/ml 1-2 ml/t (”K + K”).
Ketobemidon för smärtbehandling
| Subkutant/Intravenöst | Beredningsform | Dosering | Styrka |
|---|---|---|---|
| Ketogan Novum | Injektion | Doseras individuellt, vanligt dosintervall är 5-7,5 mg intravenöst/intramuskulärt/subkutant var 3-5:e timme | 5 mg/ml |
| Ketobemidon AB Unimedic** | Injektion | Doseras individuellt, vanligt dosintervall är 5-7,5 mg intravenöst/intramuskulärt/subkutant var 3-5:e timme | 1 mg/ml, 20 mg/ml |
| Kortverkande | Extradoser | Doseras individuellt, vanligt dosintervall är 5-7,5 mg intravenöst/intramuskulärt/subkutant var 3-5:e timme | |
| Ketogan Novum | Tablett | 1-3 tabletter var 3-5:e timme. | 5 mg |
Oxikodon
Oxikodon finns som depottabletter OxyContin (5/10/20/40/80 mg), som injektionsvätska, kapslar, oral lösning och tabletter (OxyNorm, Oxikodon och Oxycodone). För injektionsbruk används vanligen Oxycodone 10 mg/ml. Intravenöst ges vanligen 1-10 mg v.b. alternativt 2-5 mg/timme i kontinuerlig infusion. Oxikodon visar affinitet till kappa-, my- och deltaopioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Det verkar vid dessa receptorer som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. Den terapeutiska effekten är främst analgetisk och sedativ.
Oxikodon finns även i en beredning med naloxon för att minska risken för förstoppning och allvarliga överdoseringar i form av depottabletter, Targiniq (naloxon/oxikodon). Vanlig dosering av oxikodon depottabletter är 10-20 mg x 2. Oxynorm som inte är depottabletter ges i doser om 5 mg vid behov, max x 4. Oxikodon har en god oral biotillgänglighet om 60-87 %. 10 mg oralt oxikodon motsvarar ungefär 20 mg morfin. De allra flesta patienter behöver inte doser högre än 400 mg/dygn.
Oxikodon - Grunddosering och extradoser för smärtbehandling
| Långverkande | Beredningsform | Dosering | Styrka |
|---|---|---|---|
| OxyContin® | Depottablett | Normalt 5-10-20 mg var 12:e timme | 5 mg, 10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg |
| Oxikodon Depot Acino | Depottablett | Normalt 10-20 mg var 12:e timme | 10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg |
| Oxikodon Depot Actavis | Depottablett | Normalt 5-10-20 mg var 12:e timme | 5 mg, 10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg |
| Oxikodon Depot Evolan | Depottablett | Normalt 10-20 mg var 12:e timme | 10 mg, 20 mg, 40 mg |
| Oxycodone Depot Lannarcher, 1 A Farma, Teva | Depottablett | Normalt 5-10-20 mg var 12:e timme | 5 mg, 10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg |
| Kortverkande | Extradoser | ||
| Oxycodone Teva | Kapsel | 5-20 mg v.b., max 6 ggr/dagl | 5 mg, 10 mg, 20 mg |
| OxyNorm® | Kapsel | 5-20 mg v.b., max 6 ggr/dagl | 5 mg, 10 mg, 20 mg |
| OxyNorm® | Oral lösning | 5 mg var 6:e timme | 1 mg/ml, 10 mg/ml |
| Oxikodon Actavis | Kapsel | Normalt 5 mg x 4 | 5 mg, 10 mg, 20 mg |
| Oxycodone G.L | Filmdragerad tablett | Normalt 5 mg x 4 | 5 mg, 10 mg |
| Subkutant/Intravenöst | Injektion | Subkutant/Intravenöst | |
| Oxynorm® | Injektion | 1-10 mg gånger 4-6 per dygn | 10 mg/ml |
| Oxycodone Orion | Injektion | 1-10 mg gånger 4-6 per dygn | 10 mg/ml |
| I smärtpump | Infusion | ||
| Oxikodon | Injektion | En startdos på 2 mg/timme rekommenderas. | Spädes till 1 mg/ml i 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid, 50 mg/ml (5 %) glukos eller vatten för injektionsvätskor. |
Tapentadol
Tapentadol finns som depottabletter Palexia Depot (50, 100, 150, 200, 250 mg). Tapentadol är ett starkt analgetikum med noradrenalinåterupptagshämmande effekt samt my-opioid agonisteffekt. Tapentadol saknar aktiva metaboliter. Tapentadol kan vara indicerat vid svår kronisk smärta när konventionell behandling är otillräcklig. Substansen ges enbart peroralt och doseras vanligen två gånger per dygn med 12 timmars mellanrum. Dosering: 50 mg x 2 (max 500 mg/dygn)