Narkosguiden

Blodkomponenter

Hem » Kapitel » Blodkomponenter

Författare:
Kai Knudsen

Uppdaterad:
16 juni, 2022

Här beskrivs olika blodkomponenter med en grafisk illustration över hur dessa tas fram. Här beskrivs också tillgängliga hemostatiska (blodstillande) läkemedel.

Framställning av blodkomponenter

En trombocytenhet framställs från helblod genom att poola trombocyter från 4-6 givare. Trombocytkoncentrat är alltid leukocytbefriade och innehåller < 1 x 10leukocyter per enhet. Koncentratet är framställt från lättcellskoncentrat (buffy coat), vilket erhålls vid centrifugering av helblod. Innehåller även 100 ml plasma.

Dosering: En till två enheter per 4 erytrocytkoncentrat vid stor blödning. Förväntad trombocytstegring hos en vuxen patient är 15-30 x 109/L per transfunderad enhet.

Indikation: Stor blödning eller symtomgivande trombocytopeni. Riktmärken för god hemostas är TPK > 100 x 109/L . Över 60 x 109/L ger vanligen stabil hemostas. TPK bör alltid hållas över 20 x 109/L om det inte blöder och alltid över 40 x 109/L om det blöder.

Biverkningar: Kan ge trombotisering av mikro eller makrokärl. Kan ge allergiska reaktioner. Trombocytopeni vid TTP kan förvärras.

Koncentration: Innehåll: > 240 x 10trombocyter per enhet suspenderade i ca 350 ml näringslösning och plasma.

Varning: Den vanligaste transfusionskomplikationen är lindriga allergiska reaktioner, oftast orsakad av plasma eller plasmaproteiner i trombocytkoncentratet. Anafylaktiska reaktioner är ovanliga (<1/100 000 transfusioner), men när det sker är de oftast orsakade av plasma. Använd specialaggregat med liten droppkammare vid transfusion av trombocyter.


Blodtransfusion bör med hänsyn till risken för bakterieväxt vara avslutad inom 4 timmar, räknat från det att enheten kopplats med aggregat till dess att transfusionen avslutats. Alla blodkomponenter är normalt leukocytreducerade (filtrerade).

Leukocytreducering bidrar till:
• färre febrila transfusionsreaktioner
• CMV infektioner förhindras
• HLA immunisering förhindras
• minskad risk för postoperativa infektioner

Erytrocyter

ERYTROCYTER, LEUKOCYTREDUCERADE (STANDARDKOMPONENT)

  • Framställs genom att filtrera erytrocyter genom ett leukocytfilter inom 36 timmar från tappningstillfället. Betraktas som funktionellt CMV-negativa erytrocyter. Förvaras i näringslösning (plasmainnehåll ca 10-20 mL).
  • Innehåll: Hb/enhet ca 53 g (ca 190 g/L), EVF ca 60%, volym ca 280 mL
  • Hållbarhet: 42 dygn, förvaras vid + 20 till + 60
  • Indikationer: Blödning eller anemi

ERYTROCYTER, LEUKOCYTREDUCERADE TVÄTTADE

  • Framställs genom tvättning av erytrocyter med NaCl.
  • Kontakta blodcentralen i god tid!
  • Volym: ca 300 mL
  • Hållbarhet: 14 dagar
  • Indikation: Transfusion till patienter med antikroppar mot IgA eller till patienter med
  • Överkänslighet mot andra plasmaproteiner.

ERYTROCYTER FÖR UTBYTESTRANSFUSION PÅ NYFÖDDA

  • Framställs från leukocytreducerade erytrocyter – ej äldre än 5 dygn.
  • Innehåll: erytrocyter i färsktinad plasma, EVF ca 50%.
  • Hållbarhet: 24 timmar.
  • Förenlighetsprövning med prov från moder eller barn.

Plasma (human plasma)


Innehåller centrifugerad och separerad human blodplasma från blodcentralen med tillsats av 63 mL citratlösning. Plasma innehåller reducerad nivå av de labila koagulationsfaktorerna, FVIII och faktor V, och väsentligen stabila nivåer av övriga koagulationsfaktorer.

Färskfryst plasma (FFP) är infryst inom 8 timmar efter tappning, och innehåller minst 70 % av FVIII och andra labila koagulationsfaktorer. Varje plasmaenhet kommer från en givare och halten av koagulationsfaktorer kontrolleras inte och kan variera. Tar 30-45 min att tina och kan således inte tillhandahållas akut. Förvaras fryst upp till 3 år. I leukocytbefriade/ dubbelcentrifugerade enheter finns <1 x 10leukocyter/enhet.

Dosering: För att faktorer som finns i plasma skall tillföras i adekvat mängd för att ge effekt måste ca 30 % av patientens beräknade plasmavolym tillföras (20-30 mL/kg kroppsvikt). För att säkerställa tillräckliga nivåer av FV och FVIII bör minst 50 % vara FFP. Minsta effektiva transfusionsvolym är 10-15 mL/kg. För att höja fibrinogenkoncentrationen från 0,5 g/L till 1,5 g/L behövs minst 4 enheter plasma (ökning 0,25 g/L per enhet plasma). Eftersom önskad fibrinogennivå vid allvarlig blödning är >2,5 g/L måste behandling med plasma ofta kompletteras med fibrinogenkoncentrat.

Indikation: Per- eller postoperativ blödning. Komplex brist på koagulationsfaktorer såsom koagulopati på grund av svår leversvikt eller massiv transfusion. Som ersättning vid brist på koagulationsfaktor vid akuta situationer då ett specifikt koagulationsfaktorkoncentrat såsom faktor V eller XI ej är tillgängligt eller när en exakt laboratoriediagnos inte är möjlig. För att upphäva snabbt upphäva effekten av orala antikoagulantia (kumarin eller indanedion). Vid potentiellt farliga blödningar i samband med firbrinolysbehandling, t e x med vävnadsplaminogenaktivatorer, hos patienter som inte svarar på konventionell behandling. I samband med plasmabyte vid t ex trombotisk trombocytopen purpura (TTP).

Biverkningar: Risk för hypervolemi och hjärtsvikt, risk för transfusionsrelaterad akut lungsvikt (TRALI), möjligen ökad risk för vissa maligna sjukdomar, risk för ödem.

Volym: 210-280 mL/enhet.

Varning: Patient med latent hjärtsvikt kan utveckla manifest svikt och lungödem.

Kontraindikationer: Instabil angina pectoris, inkompenserad hjärtsvikt.

Trombocytkoncentrat (trombocyter)


En trombocytenhet framställs från helblod genom att poola trombocyter från 4-6 givare. Trombocytkoncentrat är alltid leukocytbefriade och innehåller < 1 x 10leukocyter per enhet. Koncentratet är framställt från lättcellskoncentrat (buffy coat), vilket erhålls vid centrifugering av helblod. Innehåller även 100 ml plasma.

Dosering: En till två enheter per 4 erytrocytkoncentrat vid stor blödning. Förväntad trombocytstegring hos en vuxen patient är 15-30 x 109/L per transfunderad enhet.

Indikation: Stor blödning eller symtomgivande trombocytopeni. Riktmärken för god hemostas är TPK > 100 x 109/L . Över 60 x 109/L ger vanligen stabil hemostas. TPK bör alltid hållas över 20 x 109/L om det inte blöder och alltid över 40 x 109/L om det blöder.

Biverkningar: Kan ge trombotisering av mikro eller makrokärl. Kan ge allergiska reaktioner. Trombocytopeni vid TTP kan förvärras.

Koncentration: Innehåll: > 240 x 10trombocyter per enhet suspenderade i ca 350 ml näringslösning och plasma.

Varning: Den vanligaste transfusionskomplikationen är lindriga allergiska reaktioner, oftast orsakad av plasma eller plasmaproteiner i trombocytkoncentratet. Anafylaktiska reaktioner är ovanliga (<1/100 000 transfusioner), men när det sker är de oftast orsakade av plasma. Använd specialaggregat med liten droppkammare vid transfusion av trombocyter.

Albumin


I Sverige finns humant albumin i tre koncentrationer – 40, 50 och 200 g/L. En vanlig flaska på 100 ml 20% albumin innehåller således 20 g albumin.

Albumin ges som volymexpander eller då man vill höja ett lågt albuminvärde. Normalt S-Albumin varierar med ålder och är ungefär 40 g/L. Kritiskt och/eller långvarigt sjuka patienter har ofta påtagligt lägre albuminkoncentration och därmed hypoalbuminemisk alkalos. Att tillföra albumin innebär en acidifiering. Albumin 200 g/L är hyperonkotiskt och har förutsättningar att mobilisera vätska från interstitiet. Olika tillverkare har valt att lösa albuminet i antingen NaCl eller balanserad kristalloid.

Fibrinogen (Riastap)


Humant fibrinogenkoncentrat.

Dosering: För att kunna beräkna den individuella dosen bör man fastställa den funktionella fibrinogennivån. Om patientens fibrinogennivå är okänd rekommenderas en intravenös dos om 70 mg per kg kroppsvikt. Målnivån (> 2 g/l) för större blödning (t ex  huvudskador eller blödningar i hjärnan) ska upprätthållas i sju dagar. Dos fibrinogen (mg/kg kroppsvikt) som skall ges = [målnivå (g/l) – uppmätt nivå (g/l)]/ 0,017 (g/l per mg/kg kroppsvikt). Vanligen ges 1-2-4 g intravenöst per tillfälle, upprepas vid behov efter kontroll av blödningsparametrar. Ett gram fibrinogen höjer plasmavärdet med omkring 0,5 g/l.

Indikation: Stor blödning, traumatisk blödning. Behandling av blödning hos patienter med medfödd hypo- eller afibrinogenemi med blödningstendens. Den normala fibrinogennivån i plasma är 1,5-4,5 g/l. Den kritiska fibrinogennivån i plasma, under vilken blödningar kan uppstå är 0,5-1,0 g/l. Vid behov av ett större kirurgiskt ingrepp är det av yttersta vikt att göra en exakt övervakning av ersättningsbehandlingen genom koagulationsanalyser.

Koncentration: Pulver till lösning 1 g.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt.

Varning: Ökad trombosrisk föreligger hos patienter med medfödd brist när de behandlas med humant fibrinogenkoncentrat, speciellt vid hög dos eller upprepad dosering. Patienter som får humant fibrinogenkoncentrat bör övervakas noggrant med avseende på tecken och symtom på trombos.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Koagulationsfaktorkoncentrat (Confidex)


Blödningshämmare, hemostatika. Koagulationsfaktorkoncentrat. Koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X, som syntetiseras i levern med hjälp av vitamin K, brukar kallas protrombin­komplexet. Förutom koagulationsfaktorerna innehåller CONFIDEX de vitamin K-beroende koagulationsinhibitorerna Protein C och Protein S.

Dosering: Dosen baseras på INR före behandling och av målvärdet för INR. INR före behandlingen bör mätas så nära tidpunkten för dosering som möjligt för att kunna beräkna den lämpliga dosen av Confidex.

Dosering baserad på INR

INR-värde före behandling2,0–3,94,0–6,0>6,0
Ungefärlig dos ml/kg kroppsvikt11.42
Ungefärlig dos IE (faktor IX)/kg kroppsvikt253550

Indikation: Stor blödning, blödning vid leversvikt.

  • Behandling av blödning och perioperativ blödningsprofylax vid förvärvad brist på koagulationsfaktorer i protrombinkomplexet, såsom brist till följd av behandling med vitamin K-antagonister, eller vid över­dosering av vitamin K-antagonister, när snabb korrigering av bristen krävs.
  • Behandling av blödning och perioperativ profylax vid medfödd brist på någon av de vitamin K-beroende koagulationsfaktorerna, när renade specifika koagulationsfaktorprodukter inte finns att tillgå.

Koncentration: Pulver till lösning 250/500/1000 IE. Löses som 250 IE/10 ml.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt. Huvudvärk. Förhöjd kroppstemperatur.

Varning: Patienter som får en vitamin K-antagonist kan ha ett bakomliggande tillstånd av hyperkoagulabilitet och infusion av protrombinkomplexkoncentrat kan förvärra detta. Det finns risk för trombos eller disseminerad intravaskulär koagulation när patienter, med antingen medfödd eller förvärvad brist, behandlas med humant protrombinkomplexkoncentrat, i synnerhet vid upprepad dosering

Kontraindikationer: Känd allergi mot heparin eller anamnes på heparininducerad trombocytopeni. Vid eventuell disseminerad intravaskulär koagulation ska behandling med protrombinkomplexpreparat ske först efter att det konsumptiva stadiet passerat.

Octaplas (SD plasma)


SD-plasma är en cellfri, blodgruppsspecifik human plasma med ett standardiserat innehåll av koagulationsfaktorer. Octaplas innehåller reducerad nivå av de labila koagulationsfaktorerna, FVIII och faktor V, och väsentligen stabila nivåer av övriga koagulationsfaktorer.

SD-plasma är virusinaktiverat med solvent detergent (SD)-metoden. Den har ett något lägre men standardiserat innehåll av koagulationsfaktorer jämfört med blodcentralens plasma. SD-plasma är ett registrerat läkemedel som beställs via apoteket. Produkten är blodgruppsspecifik och cellfri. SD-plasma framställs från mer än 1 000 blodgivare. En viss förlust av koagulationsfaktorer sker i tillverkningen.

Dosering: För att faktorer som finns i plasma skall tillföras i adekvat mängd för att ge effekt måste ca 30% av patientens beräknade plasmavolym tillföras (20-30 mL/kg kroppsvikt). För att säkerställa tillräckliga nivåer av FV och FVIII bör minst 50% vara FFP. Minsta effektiva transfusionsvolym är 10-15 mL/kg. För att höja fibrinogenkoncentrationen från 0,5 g/L till 1,5 g/L behövs minst 4 enheter plasma (ökning 0,25 g/L per enhet plasma). Eftersom önskad fibrinogennivå vid allvarlig blödning är >2,5 g/L måste behandling med plasma ofta kompletteras med fibrinogenkoncentrat.

Indikation: Per- eller postoperativ blödning. Komplex brist på koagulationsfaktorer. Förkortning eller normalisering av förlängd blödningstid vid uremi, levercirros, samt förlängd blödningstid utan påvisbar etiologi. För att snabbt upphäva effekten av orala antikoagulantia (kumarin eller indanedion).

Biverkningar: Risk för hypervolemi och hjärtsvikt, möjligen ökad risk för vissa maligna sjukdomar, risk för ödem.

Volym: 200 mL/enhet.

Varning: Patient med latent hjärtsvikt kan utveckla manifest svikt och lungödem.

Kontraindikationer: Instabil angina pectoris, inkompenserad hjärtsvikt.

Haemate (FVIII/VWF)


Humant koagulationsfaktorkoncentrat. Blödningshämmare, hemostatika. Innehåller Faktor VIII och von Willebrandfaktor i förhållandet 1:2,4. Blödningsprofylax vid kirurgi eller allvarlig skada: För att förhindra omfattande blödning under eller efter ett kirurgiskt ingrepp bör administreringen påbörjas 1 till 2 timmar före det kirurgiska ingreppet. Infusionen upprepas med adekvat dos var 12-24 timme.

Dosering: 40-50 E/kg vid allvarlig blödning.

Indikation: Stor blödning, traumatisk blödning. Behandling av blödning hos patienter med medfödd blödningstendens. Von Willebrands sjukdom i mild eller svår form. Massiv blödning med pågående blödning. Hemofili A med Faktor VIII-brist.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt.

Koncentration: Pulver till lösning 1000 IE Faktor VIII och 2400 IE von Willebrandfaktor. Pulver till lösning 500 IE Faktor VIII och 1200 IE von Willebrandfaktor.

Varning: Under behandlingens gång rekommenderas mätning av faktor VIII-nivåerna för att anpassa dos och doseringsintervall. Överkänslighetsreaktioner förekommer. Ökad risk för tromboser förekommer.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Ocplex (protrombinkomplexkoncentrat)


Hemostatika (blodstillande). Protrombinkomplexkoncentrat. Koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X, vilka syntetiseras i levern med hjälp av vitamin K.

Dosering: Dosen avgörs av INR före behandling och målvärdet för INR. Normalt ges 2-3000 IE Ocplex. Engångsdosen bör inte överstiga 3 000 IE (120 ml Ocplex).

Dosering av OcPlex efter INR värde i ml/kg (25 E/ml)

Initialt INR-värdeDos (ml/kg)
(25 E/ml)
2 - 2,5 0,9 - 1,3
2,5 - 3 1,3 - 1,6
3 - 3,5 1,6 - 1,9
> 3,5 > 1,9
Engångsdosen bör inte överstiga 3 000 IE (120 ml Ocplex)

Indikation: Stor blödning, blödning vid leversvikt. Behandling av blödning och perioperativ blödningsprofylax vid förvärvad brist på protrombinkomplexets koagulationsfaktorer, såsom brist orsakad av behandling med vitamin K-antagonister (Waran) eller vid överdosering av Waran, när snabb korrigering av bristen krävs. Korrigering av förhöjt PK/INR.

Koncentration: Pulver till lösning 500 IE.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt.

Varning: Patienter som får en vitamin K-antagonist kan ha ett bakomliggande tillstånd av hyperkoagulabilitet och infusion av protrombinkomplexkoncentrat kan förvärra detta. Substitutionsbehandling kan i sällsynta fall (> 0,01% och < 0,1%) leda till bildning av cirkulerande antikroppar, som hämmar en eller flera av de humana protrombinkomplexfaktorerna.

Kontraindikationer: Känd allergi mot heparin eller anamnes på heparininducerad trombocytopeni.

 




×Storz