Författare:
Kai Knudsen
Uppdaterad:
19 januari, 2025
Perifera venkatetrar (PVK) utgör basen för vaskulär åtkomst och ger tillgång till blodbanan för infusion av vätskor och läkemedel vilket möjliggör en snabb och säker medicinsk behandling. Vanligen läggs PVK:er i en ytlig subkutan ven på handryggen eller i armbågsvecket. Perifera venkatetrar används också för blodtransfusioner och kontinuerlig infusion av vasoaktiva läkemedel, näringslösningar och intravenösa narkosmedel. PVK:er kallades tidigare ofta för "Venflon".
PVK (perifer venkateter)
En PVK består av en plastkanyl med mandräng i. Mandrängen är en vass metallnål inuti kanylen som dras ut direkt efter att man kommit på plats med plastkanylen i den ven som penetrerats. En del PVK:er har ett plastskydd som direkt ockluderar och skyddar från stick av metalledaren när denna tagits bort (stickskydd). Vissa PVK:er (t.ex. märket Venflon) har ett ventilhus (”skorsten”) ovanpå kanylens bas för venösa injektioner. Andra PVK:er tillåter injektioner enbart genom den proximala änden av kanylen.
PVK:er av idag är alltid sterila engångskanyler i plast med en metallmandräng. För vakna patienter med stabila vitalparametrar räcker i regel en perifer venkateter i en dimension av 0,9-1,1-1,3 mm (blå-rosa-grön). Färg och dimensioner kan variera mellan olika fabrikat. En PVK bör inte ligga kvar i samma kärl mer än ett par dagar och bör kontrolleras dagligen avseende renlighet, läckage eller infektioner. För kritiskt sjuka patienter bör minst två PVK:er läggas och för patienter med trauma eller stor blödning bör minst 3 PVK:er läggas varav minst 2 grova.
Normalt läggs en PVK utan bedövning i storlekar 0,9-1,5 mm. Iakttag alltid god hygien (aseptik) och rengör huden först med lämpligt desinfektionsmedel. Barn och känsliga patienter kan erbjudas ”topisk” anestesi med hudbedövning genom plåster. I storlekar om 1,8-2,0 mm bör man först lägga lokalbedövning om patienten är fullt vaken och inte är sederad, kraftigt omtöcknad eller i koma eller narkos. Klarar man inte att sätta nål på de tre första försöken bör man eventuellt omvärdera indikationen, ta en paus eller byta person som sätter nål. Svårstuckna patienter bör få hjälp med nålsättningen av erfaren personal, gärna narkossköterska. Bästa chansen att lyckas med nålsättningen är i regel första chansen. Hypovolema patienter, patienter i chock, ”sönderstuckna patienter”, knubbiga eller kraftigt obesa patienter kan erbjuda utomordentligt svåra förhållanden för att lyckas med att sätta PVK. Ultraljudsledd punktion kan då vara ett gott hjälpmedel.
Själva insticket görs i 2 direkt på varandra följande moment;
- A) instick genom huden men inte genom kärlväggen
- B) instick genom kärlväggen när nålen väl är under huden.
Har patienten väl fyllda och synliga kärl kan moment A och B i princip göras i ett moment medan om patienten är svårstucken, har små kärl eller knappt synliga kärl görs nålsättningen bättre i två moment, A följt av B.
Nålens vinkel mot huden vid A är brantare än vinkeln vid B som bör vara nära planläge. Vanligt fel är att vinkeln vid själva kärlväggspenetrationen är för brant varvid nålsögat kommer under kärlet i stället för i kärlet. Vid penetration av kärlväggen är det viktigt att man inte drar tillbaks mandrängen (”styletten”) ur kanylen för tidigt. Kanylen bör föras in minst en centimeter innan mandrängen retraheras men ska inte heller föras in för långt då risken är stor att man går tvärs igenom kärlet. Kanylen fixeras med ett specifikt självhäftande förband (t.ex. Tegaderm) som tillåter inspektion av själva stickstället.
Armens vener blir mer fyllda genom stas eller genom sänkt läge ”dekliv stas”. Venös stas kan erhållas med hjälp av stas-slang eller blodtrycksmanschett. Värme och lättare slag mot venen kan i viss mån hjälpa lite grann.
Behövs en PVK i mer än 2 dygn kan man med fördel ersätta denna med en s.k. Midline kateter som läggs in ultraljudslett under sterila förhållanden i överarmens vener.
PVK storlekar och indikation
| Färg | Storlek (G) | Storlek (mm) | Indikation |
|---|---|---|---|
| Blå | 22G | 0.9 | Till äldre och patienter med svåra vener. |
| Rosa | 20G | 1.1 | Vanlig storlek till normal i.v. medicinering. |
| Grön | 18G | 1.3 | För i.v. medicinering och blodtransfusioner. |
| Vit | 17G | 1.5 | För blodtransfusioner och snabba infusioner. |
| Grå | 16G | 1.8 | Större blodtransfusioner. |
| Orange | 14G | 2.0 | Sällan i bruk. Till traumafall. |
Midline
Denna kateter är 20 eller 25 cm lång. Midlinekateter läggs ultraljudslett och perkutant via en ven i överarmen, vanligen vena basilica. Dessa katetrar är avsedda för både kort- och medellångtidsbruk, 1-3 veckor. Kan många gånger ersätta CVK för venös access. Liten dos hudbedövningsmedel, Xylocain 1% kan anläggas först. Under sterila förhållanden punkteras v basilica med hjälp av överarmsstas och ultraljud. Därefter släpps stasen och en ledare förs in i kärlet. Härefter dilatation med dilatator, ev. litet hudsnitt med skarp skalpell. Midline katetern förs in ca 20 cm över ledare och ledaren tas ut. Katetern fixeras med särskilt bricka som klämmer fast katetern i hudplanet. Klämma och kateter tejpas fast med särskilt förband.
Midlinekateter ger vaskulär åtkomst via överarmen – med en maximal längd på 25 cm. Kateterns spets ligger i en perifer ven innan den når bröstkorgen. En midlinekateter är ett alternativ till CVK och kan ligga kvar längre än en konventionell PVK (rekommenderas för behandlingar 5-28 dagar) men är i allmänhet reserverad för patienter som inte kan få en konventionell PICC-line eller där behandling kräver IV-åtkomst i mer än 5 dagar. När kärlretande läkemedel ges som vissa antibiotika och cytostatika är en PICC-line att föredra eftersom kateterspetsens centrala position tillåter diffusion av läkemedlet i det höga blodflödet nära kateterspetsen.
Midline kateter
Rapid Infusion Catheter (RIC Line)
Kraftig kort kateter för snabba transfusioner med en innerdiameter på 7.5 eller 8 French. Efter identifiering av kärl med punktionsnål och ledare behöver huden snittas upp lätt med spetsig skalpell. En 20-gauge kateter förs in i en perifer ven och en ledare förs fram. Ett måttligt hudsnitt görs med ett skalpellblad och dilatatorn (blå kateter) förs in i venen innan katetern läggs in över ledare. Tillåter stora snabba transfusioner av blodprodukter.
Oavsett inläggningsteknik eller katetertyp ska kateterspetsen placeras i den övre hålvenen och/eller i övergången till höger förmak i hjärtat. Spetsläget kontrolleras med hjälp av röntgen. Fördelen med en centralvenös infart är att patienten slipper obehaget i samband med återkommande stick och blodprovstagningar. Det är inte heller riskfritt att ge kärlretande läkemedel via en perifer ven. Långvarigt behov av en centralt belägen kateter föreligger framförallt vid vård i livets slutskede (smärtlindring, nutrition), kronisk dialysbehandling, intensivvård och när cytostatikabehandling ges upprepat under långa perioder.