Författare:
Kai Knudsen
Uppdaterad:
1 april, 2025
Perifera venkatetrar (PVK) utgör basen för vaskulär åtkomst och ger tillgång till blodbanan för infusion av vätskor och läkemedel vilket möjliggör en snabb och säker medicinsk behandling. Vanligen läggs PVK:er i en ytlig subkutan ven på handryggen eller i armbågsvecket. Perifera venkatetrar används också för blodtransfusioner och kontinuerlig infusion av vasoaktiva läkemedel, näringslösningar och intravenösa narkosmedel. PVK:er kallades tidigare ofta för "Venflon".
PVK (perifer venkateter)
En PVK består av en plastkanyl med mandräng i. Mandrängen är en vass metallnål inuti kanylen som dras ut direkt efter att man kommit på plats med plastkanylen i den ven som penetrerats. En del PVK:er har ett plastskydd som direkt ockluderar och skyddar från stick av metalledaren när denna tagits bort (stickskydd). Vissa PVK:er (t.ex. märket Venflon) har ett ventilhus (”skorsten”) ovanpå kanylens bas för venösa injektioner. Andra PVK:er tillåter injektioner enbart genom den proximala änden av kanylen eller genom en grenad sidoport.
PVK:er av idag är alltid sterila engångskanyler i plast med en metallmandräng. För vakna patienter med stabila vitalparametrar räcker i regel en perifer venkateter i en dimension av 0,9-1,1-1,3 mm (blå-rosa-grön). Färg och dimensioner kan variera mellan olika fabrikat. En PVK bör inte ligga kvar i samma kärl mer än ett par dagar och bör kontrolleras dagligen avseende renlighet, läckage eller infektioner. För kritiskt sjuka patienter bör minst två PVK:er läggas och för patienter med trauma eller stor blödning bör minst 3 PVK:er läggas varav minst 2 grova.
Normalt läggs en PVK utan bedövning i storlekar 0,9-1,5 mm. Iakttag alltid god hygien (aseptik) och rengör huden först med lämpligt desinfektionsmedel. Barn och känsliga patienter kan erbjudas ”topisk” anestesi med hudbedövning genom plåster. I storlekar om 1,8-2,0 mm bör man först lägga lokalbedövning om patienten är fullt vaken och inte är sederad, kraftigt omtöcknad eller i koma eller narkos. Klarar man inte att sätta nål på de tre första försöken bör man eventuellt omvärdera indikationen, ta en paus eller byta person som sätter nål. Svårstuckna patienter bör få hjälp med nålsättningen av erfaren personal, gärna narkossköterska. Bästa chansen att lyckas med nålsättningen är i regel första chansen. Hypovolema patienter, patienter i chock, ”sönderstuckna patienter”, knubbiga eller kraftigt obesa patienter kan erbjuda utomordentligt svåra förhållanden för att lyckas med att sätta PVK. Ultraljudsledd punktion kan då vara ett gott hjälpmedel.
Själva insticket görs i 2 direkt på varandra följande moment;
- A) instick genom huden men inte genom kärlväggen
- B) instick genom kärlväggen när nålen väl är under huden.
Har patienten väl fyllda och synliga kärl kan moment A och B i princip göras i ett moment medan om patienten är svårstucken, har små kärl eller knappt synliga kärl görs nålsättningen bättre i två moment, A följt av B.
Nålens vinkel mot huden vid A är brantare än vinkeln vid B som bör vara nära planläge. Vanligt fel är att vinkeln vid själva kärlväggspenetrationen är för brant varvid nålsögat kommer under kärlet i stället för i kärlet. Vid penetration av kärlväggen är det viktigt att man inte drar tillbaks mandrängen (”styletten”) ur kanylen för tidigt. Kanylen bör föras in minst en centimeter innan mandrängen retraheras men ska inte heller föras in för långt då risken är stor att man går tvärs igenom kärlet. Kanylen fixeras med ett specifikt självhäftande förband (t.ex. Tegaderm) som tillåter inspektion av själva stickstället.
Armens vener blir mer fyllda genom stas eller genom sänkt läge ”dekliv stas”. Venös stas kan erhållas med hjälp av stas-slang eller blodtrycksmanschett. Värme och lättare slag mot venen kan i viss mån hjälpa lite grann.
Behövs en PVK i mer än 2 dygn kan man med fördel ersätta denna med en s.k. Midline kateter som läggs in ultraljudslett under sterila förhållanden i överarmens vener.
PVK storlekar och indikation
| Färg | Storlek (G) | Storlek (mm) | Indikation |
|---|---|---|---|
| Blå | 22G | 0.9 | Till äldre och patienter med svåra vener. |
| Rosa | 20G | 1.1 | Vanlig storlek till normal i.v. medicinering. |
| Grön | 18G | 1.3 | För i.v. medicinering och blodtransfusioner. |
| Vit | 17G | 1.5 | För blodtransfusioner och snabba infusioner. |
| Grå | 16G | 1.8 | Större blodtransfusioner. |
| Orange | 14G | 2.0 | Sällan i bruk. Till traumafall. |
