Behandlingsöversikter

Det övergripande syftet med checklistan är att teamet ska ha säkerställt att det är rätt patient som ska opereras med rätt operation. Vidare ska teamet ha värderat patientens tillstånd och vidtagit adekvata åtgärder, inklusive om det oväntade inträffar. Kontroll inför anestesistart är en så kallad ”gör-och-verifiera”- checklista (do-and verify), vilket innebär att momenten utförs och därefter kontrolleras att de är gjorda.

Här följer rekommenderade anestesimodeller för elektiva ingrepp inom allmän kirurgi, kärlkirurgi, gynekologi, urologi, ÖNH-kirurgi, onkologi, neurokirurgi, plastikkirurgi, interventionell radiologi och ortopediska ingrepp. Metoder beskrivna här kan ses som en rekommendation till lämplig anestesimetod. Flera andra modeller är fullt möjliga och kan vara väl så bra som våra förslag. Lokala avvikelser och andra rutiner förekommer. Föreslagen anestesimodell presenteras kondenserat i tabellform. Premedicineringen beskrivs i förkortningar.

I detta kapitlet beskrivs i detalj luftvägshantering med andning, ventilation och intubation inom anestesi och akutmedicin. Här beskrivs anestesiutrustning som andningsblåsa, svalgtub, laryngoskop, endotrakealtuber, ledare m m. Här beskrivs hur en vanlig intubation går till liksom fiberintubation, intubation med och utan videolaryngoskop, extubation, akut koniotomi liksom perkutan tracheotomi.

Generell anestesi eller med ett enklare ord ”narkos” utgörs av ett tillstånd av inducerad, reversibel och kontrollerad medvetslöshet (”hypnos”) och smärtfrihet (”anestesi”). Generell anestesi kan beskrivas som ett tillstånd där medvetande, minne, nociception och motorisk funktion är temporärt upphävt. Här beskrivs anestesins olika komponenter och dess olika faser.

Generell anestesi eller med ett enklare ord ”narkos” utgörs av ett tillstånd av inducerad och reversibel medvetslöshet (”hypnos”) och smärtfrihet (”anestesi”). Här beskrivs läkemedel som används under narkos, både intravenösa läkemedel och inhalationsmedel ("Inhalationsanestetika").

I detta kapitel beskrivs hur man söver med narkosgaser. Olika inhalationsmedel som sevofluran och desfluran beskrivs och hur dessa normalt används. Här beskrivs också lustgas och kvävemonoxid (NO).

I detta kapitel beskrivs hur man söver med intravenösa anestesimedel. Här beskrivs metoderna för intravenös anestesi med sövning enligt TIVA modus och TCI modus. Här beskrivs hur man tillämpar RSI med TCI teknik liksom TIVA protokoll för dagkirurgi med lämpliga doser av intravenösa läkemedel som propofol och remifentanil. Här beskrivs också TIVA för barnanestesi samt de olika läkemedel som används för intravenös anestesi.

I detta kapitel beskrivs de läkemedel som används för intravenös anestesi i två olika doseringsmodus - TIVA och TCI. Här tar vi upp propofol, remifentanil, alfentanil, fentanyl, tiopental och ketamin.

I detta kapitel beskrivs hur man använder muskelrelaxerande läkemedel i samband med narkos och kirurgi. Dessa medel används för att patienten ska ligga helt still och för att skapa bästa möjliga förhållanden för intubation, kirurgi och ventilation.

Här finns doseringskort som illustrerar dynamiskt doseringen av anestesimedel som propofol, remifentanil och alfentanil samt olika doseringskort med grafisk illustration av anestesimedelsdosering under en operation.

I detta kapitel beskrivs kortfattat obstetrisk anestesi inklusive förlossningsepidural samt spinal eller narkos för akut kejsarsnitt. Här finns olika varianter av läkemedelskombinationer som vanligen används för förlossningsepidural och spinal.

I detta kapitel beskrivs anestesidjupsmonitorering med en genomgång av BIS och Entropy som är standardiserade metoder att bestämma och följa anestesidjup under narkos.

I detta kapitel beskrivs hur man kan förebygga illamående (PONV) och de olika läkemedel som kan ges för att motverka illamående associerat med narkos och kirurgi.

I detta kapitel beskrivs genomgående barnanestesins olika delar. Här hittar du normalfysiologiska värden samt rätt tubstorlekar, rätt läkemedel och rätt doser för barn i olika åldrar och olika vikter. Här beskrivs praktiska moment för att utföra en barnanestesi med moderna teknik och god säkerhet.

Här finner du läkemedel för barnanestesi och barnintensivvård. Här finns en läkemedelskalkylator för att snabbt hitta rätt doser av de läkemedel som vanligtvis används när man söver barn. Här finns dosering av parenterala läkemedel för barn som antibiotika och analgetika.

HLR för barn – hjärt-lungräddning anpassad för spädbarn och barn. Praktisk guide till symtom, steg-för-steg åtgärder och riktlinjer för akut omhändertagande vid hjärtstopp. Här beskrivs riktlinjer för hjärtlungräddning (HLR) på barn i enlighet med hjärtlung-rådet. HLR-rådets grafiska planscher finns också här även för luftvägshinder på barn.

Vätsketerapi utgör en central del av behandlingen av kritiskt sjuka barn inom intensivvården. Barn skiljer sig fysiologiskt från vuxna genom en högre andel kroppsvatten, snabbare omsättning och annorlunda reglering av vätskebalansen. Dessa faktorer gör dem särskilt känsliga för både dehydrering och övervätskning, vilket kan få allvarliga konsekvenser för cirkulation, respiration och metabolism.

Näringsbehandling av kritiskt sjuka barn inom intensivvården utgör en central del av den medicinska helhetsvården och har betydelse för såväl kortsiktiga som långsiktiga behandlingsresultat. Till skillnad från vuxna präglas barn av en kontinuerlig tillväxt och utveckling, vilket gör deras energibehov mer dynamiska och deras metabola reserver begränsade. Vid kritisk sjukdom påverkas dessutom metabolismen av både inflammatoriska processer och farmakologiska interventioner, vilket kan leda till förändringar i energiförbrukning, näringsämnesomsättning och vätskebalans.

Premedicinering till barn inför anestesi och kirurgi – en praktisk vägledning om indikationer, val av läkemedel, administreringssätt och omvårdnadsaspekter. Kapitlet betonar trygghet, säkerhet och individualiserad behandling utifrån barnets behov

Giftiga växter och växtförgiftning – vanliga arter, typiska symtom, diagnostik och behandling. Klinisk guide för tidig identifiering och effektiv vård. Det finns ett mycket stort antal giftiga växter som växer vilt. Det är dock sällan som förtäring eller närkontakt orsakar allvarliga sjukdomsfall men ett fåtal har potential att göra så och här beskrivs några av de vanligaste giftiga växterna i Sverige och vilka symptom de kan ge. Förgiftning inträffar oftast när barn äter en okänd växt av misstag eller nyfikenhet. Toxiska reaktioner (hudutslag - dermatit) kan också uppkomma efter direktkontakt med hudretande ämnen eller fotoxiska ämnen som ökar fotokänsligheten vid exponering av solljus.

Lär dig mer om inhalationsskador orsakade av brandrök och kemiska gaser – symtom, diagnos och behandling. En komplett guide för vårdpersonal inom akutsjukvård och intensivvård. Förgiftning efter exponering för retande gaser uppkommer oftast efter bränder men kan även uppkomma efter kemiska olyckor. Brandrök kan innehålla uppemot 60 olika kemiska ämnen som kan irritera luftvägar och bronker men i huvudsak är det svart sot som irriterar luftvägarna i samband med brand. I tillägg till skadlig rök vid brand kan luftvägarna skadas av extrem värme, het ånga, giftiga gaser och hypoxi.

Akut alkoholintoxikation är den vanligaste av alla förgiftningar i Sverige och förekommer i tusental varje månad. Vanlig alkoholberusning övergår gradvis i alkoholförgiftning utan någon specifik gränslinje. En ren alkoholförgiftning kan orsaka sjukhusvård om den är uttalad, är del av en blandintoxikation eller drabbar unga, nedgångna, sjuka eller särskilt känsliga individer. Uttalad alkoholförgiftning föreligger vanligen med en alkoholhalt > 2,0 promille men med stora individuella skillnader beroende på graden av tolerans.

Bett av giftorm i Sverige sker i huvudsak av huggorm (Vipera berus) som är den enda giftiga art som förekommer naturligt i landet. Ormbett inträffar vanligast längs med kusterna, framför allt sommartid. Cirka 70 patienter per år läggs in på sjukhus i Sverige för vård efter ormbett. Vuxna huggormar blir runt 60 cm långa, är grå eller ljusbruna med ett karaktäristisk svart sicksackformat mönster över ryggen men ormen kan även vara helt svart eller grå.

I Norden växer cirka 10 000 olika svampar ute i naturen, varav endast ett hundratal är ätliga. Svampar växer inte bara i jorden utan även på stubbar och träd, på växter och andra biologiska organismer och många andra ställen. Totala antalet arter på jorden uppskattas till över en miljon. Svampar består av rottrådar, ett mycel och en fruktkropp. Det är vanligen fruktkroppen som vi benämner för svamp och är den del som äts.

Insektsbett och stick – symtom, allergiska reaktioner och behandling. Klinisk vägledning för bedömning, akutvård och förebyggande åtgärder. Symtom från bett och sting uppträder framför allt sommartid när människor ute i naturen kommer i kontakt med insekter, bin, fästingar, maneter m m. Här beskrivs symptom och behandling efter stick av myggor, knott, bin, fästing, broms, spindlar m.m.

Här beskrivs omhändertagandet av en patient med en akut förgiftning samt en beskrivning av några av de vanligaste förgiftningarna. Här beskrivs hur man utför en ventrikelsköljning och principer för tillförsel av aktivt kol. Här beskrivs också intoxikation av bensodiazepiner samt antidepresiva läkemedel.

Här beskriva en rad olika droger och narkotika. Deras effekter vid akut överdosering samt långtgående effekter vid missbruk. Här beskrivs cannabis, amfetamin, kokain, heroin, ecstasy, nya psykoaktiva substanser (NPS) samt syntetiska cannabinoider.

Marina förgiftningar och giftiga fiskar – symtom, diagnostik och behandling. Klinisk vägledning för hantering av fiskgifter, skaldjurstoxiner och andra marina toxiner. Här beskrivs förgiftning samt exposition för en rad olika marina arter som maneter, koraller och giftiga fiskar. De flesta giftiga fiskar finns i sydliga länder med längs västkusten finns fjärsing som kan orsaka elaka sting.

HLR – hjärt-lungräddning: steg-för-steg metoder, riktlinjer och akut åtgärd vid hjärtstopp. Praktisk guide för effektiv livräddning inom sjukvård och första hjälpen. Här beskrivs riktlinjer för hjärtlungräddning (HLR) på vuxna i enlighet med hjärtlungrådet. HLR-rådets grafiska planscher finns också här.

HLR för barn – hjärt-lungräddning anpassad för spädbarn och barn. Praktisk guide till symtom, steg-för-steg åtgärder och riktlinjer för akut omhändertagande vid hjärtstopp. Här beskrivs riktlinjer för hjärtlungräddning (HLR) på barn i enlighet med hjärtlung-rådet. HLR-rådets grafiska planscher finns också här även för luftvägshinder på barn.

Olika tillstånd med trombocytopeni beskrivs här som ITP, TTP och HIT.

Akut leversvikt: riktlinjer för diagnostik, intensivvård, behandling och prognos. Fakta om läkemedelsorsaker, encefalopati och levertransplantation. Akut leversvikt definieras som progredierande leversjukdom med encefalopati och PK/INR > 1,5 hos en person utan tidigare känd leversjukdom. I denna text används den engelska förkortningen ALF (Acute Liver Failure) respektive ACLF Acute Upon Chronic Liver Failure

Akut lungemboli kräver snabb handläggning – riktlinjer för omhändertagande och behandling på sjukhus.. Hypoxi och cirkulatorisk svikt, inklusive instabil hemodynamik, perifer och cerebral hypoperfusion, är tecken på att tillståndet vid akut lungemboli dekompenserar. Dessa indikationer kan kräva snabb diagnostik och akut behandling såsom trombolys eller kirurgisk intervention för att förbättra hjärtats pumpeffektivitet och syresättningen.

Idiopatiska interstitiella pneumonier (IIP) är en grupp av flera interstitiella lungsjukdomar. Här presenteras de vanligaste restriktiva lungsjukdomarna.

Checklistor för IVA: stöd vid akuta åtgärder, dagliga rutiner och vård av svårt sjuka patienter. Struktur för en tryggare intensivvård

Plasmaferes är en behandlingsform som tar ut venöst helblod och ger tillbaka allt utom plasma. Antikroppar, immunkomplex och patologiska proteiner avlägsnas.

Här beskrivs principerna för respiratorbehandling vid akut lungsvikt samt vid uttalad lungsvikt med ARDS. Här beskrivs olika ventilatorinställningar och hur man behandlar svår andningssvikt. Här beskrivs också principerna vid behandling av svår Covid-19 infektion. Olika ventilatorinställningar (andningsmetoder - modus) i olika typer av ventilatorer presenteras liksom CPAP, BiPAP och Högflödesgrimma (Optiflow). Urträning ur respirator och lungrekrytering beskrivs här.

Här beskrivs cirkulationssvikt och hjärtsvikt samt beskrivning av monitorering och behandling med inotropa och blodtryckshöjande medel. Vanligen använda preparat, deras effekter och lämplig dosering beskrivs kortfattat här.

Här beskrivs de viktigaste delarna av allmän intensivvård med respiratorbehandling, behandling av hjärtsvikt, inotropa och vasoaktiva läkemedel, infektionsbehandling, sepsis, andningsvård, sedering av intensivvårdspatienter, m.m.

Här beskrivs principerna för modern neurointensivvård med sammanfattade sidor om behandling vid subarachnoidalblödning och vid traumatisk hjärnskada. Här beskrivs också salt och vätskebalansrubbningar vid hjärnödem och hjärnskada samt olika typer av behandling inklusive pentotalsedering.

Här beskrivs allvarliga och livshotande infektioner med sepsis och septisk chock med utredning och rätt behandling. Val av relevant antibiotikaterapi vid olika typer av infektioner med preparatval och rätt dosering. Här beskrivs bakteriers känslighet för olika antibiotika samt antibiotikas olika verkningsmekanismer.

Här beskrivs sjukdomsförloppet vid svår Covid-19 coronavirusinfektion samt aktuell behandling. Här finns beskrivet principerna för respiratorbehandling vid Covidinfektion samt länkar med uppdaterad statistik över antal fall både i Sverige och globalt.

Här beskrivs de fysikaliska principerna för dialys och metoder för dialys på en intensivvårdsavdelning. Här finns beskrivet olika metoder som CRRT med CVVHDF, Ultrafiltration, peritonealdialys, plasmaferes och MARS behandling. Här finns också ett inlagt kompendium om dialysbehandling.

Här beskrivs fysikalisk kemiska förändringar bakom syrabas-balansrubbningar. Här lär man sig om förändringar i syrabas-status och hur dessa ska bedömas och behandlas. Begrepp som anjongap, osmolal gap och SID gås igenom.

Detta kapitel beskriver nutrition till intensivvårdspatienter. Du finner här en lista på tillgängliga enterala och parenterala näringslösningar samt information om ulcusprofylax, obstipationsprofylax och en nutritionskalkylator.

Här beskrivs principerna för och tekniken vid extrakorporeal cirkulation (ECCMO) vid uttalad cirkulationssvikt. Här beskrivs hur kanylering och behandling sker vid veno-venös samt veno-arteriell ECMO-behandling.

Här beskrivs en rad olika akuta neurologiska tillstånd. Beskrivning och riktlinjer för handläggning av status epileptikus samt handläggning av plötsligt hjärtstopp. Här finns en rad olika skalor som beskriver vakenhet och medvetandegrad som RLS skalan och Glasgow Coma Scale (GCS).

Här beskrivs procedurer för identifiering av en potentiell organdonator och hur man tar sig igenom donationsprocessen. Här finns en checklista för organdonation samt beskrivning av donationskaraktäristik och donationsprocessen inklusive brytpunktssamtal och fortsatt handläggning. Här beskrivs både DBD och DCD.

Här hittar du en kort beskrivning av läkemedel som ofta används inom intensivvården. Här beskrivs läkemedlens fysiologiska effekter och normal dosering.

Här beskrivs mål och metoder för sedering av intensivvårdspatienter. Här beskrivs vilka läkemedel som normalt används och vilken dos som är lämplig. Här beskrivs olika skalor för bedömning av vakenhet och sederingsgrad.

Här hittar du viktiga kalkylatorer som förenklar arbetet. Här finns en Nutritionskalkylator för att beräknarätt nutrition samt en läkemedelskalkylator för barn som blixtsnabbt räknar ut rätt doser av viktiga läkemedel för att kunna söva små barn.

Artärkateter – indikationer, inläggning, användning och komplikationer. Klinisk guide för säker artärkateterisering och övervakning inom akut- och intensivvård. Artärkateter läggs in för att följa invasivt kontinuerligt blodtryck och för att kunna ta täta blodprover och upprepat kunna mäta blodgaser med arteriellt syrabasstatus. Artärkateter läggs vanligen in på kritiskt sjuka patienter, patienter med instabil hemodynamik, patienter med andningssvårigheter och behov av att följa blodgaser

Perifera venkatetrar (PVK) – indikationer, inläggning, användning och komplikationer. Klinisk guide för säker venkateterisering och vård i sjukvården. Perifera venkatetrar (PVK) utgör basen för vaskulär åtkomst och ger tillgång till blodbanan för infusion av vätskor och läkemedel vilket möjliggör en snabb och säker medicinsk behandling. Vanligen läggs PVK:er i en ytlig subkutan ven på handryggen eller i armbågsvecket. Perifera venkatetrar används också för blodtransfusioner och kontinuerlig infusion av vasoaktiva läkemedel, näringslösningar och intravenösa narkosmedel. PVK:er kallades tidigare ofta för "Venflon".

Detta kapitel ger en översikt över centrala och perifera venösa infarter med fokus på indikationer, teknik och praktisk handläggning av Midline, RIC-line och Certofix. Genomgången omfattar val av infart utifrån kliniskt behov, inläggningsmetoder, komplikationsrisker samt omvårdnadsrutiner för säker användning och långsiktig hållbarhet. Checklistor och algoritmer belyser beslutsvägar och förebyggande av vanliga problem som infektion, trombos och kateterdysfunktion

CVK och CVK-inläggning – indikationer, teknik, komplikationer och övervakning. Klinisk guide för säker central venkateterisering inom akut- och intensivvård. Här beskrivs inläggning och skötsel av central venkateter som utgör basen för kärlaccess på svårt sjuka patienter. CVK används även för parenteral nutrition och venös access. Olika metoder för kärlaccess beskrivs kortfattat.

Här beskrivs rekommenderade utsättningstider av olika antikoagulantia inför kirurgi och ryggbedövning. Här beskrivs lämpliga utsättningstider inför såväl inläggning som dragning av spinala katetrar.

Här hittar du en kort beskrivning av läkemedel som ofta används inom intensivvården. Här beskrivs läkemedlens fysiologiska effekter och normal dosering.

I detta kapitel beskrivs rekommenderade utsättningstider av olika antikoagulantia och NSAID inför kirurgi och operation. Här beskrivs lämpliga utsättningstider inför såväl inläggning som dragning av spinala katetrar. Här beskrivs också vilka läkemedel som man bör ge preoperativt av de vanliga läkemedel som patienten använder normalt.

Här beskrivs kortfattat hur man kan reversera effekterna av en rad olika antikoagulantia (NOAK) och trombosprofylaktiska läkemedel. Reversering kan genomföras akut inför kirurgi eller vid onormal blödning efter behandling med antikoagulantia (NOAK). Vid pågående blödning rådgör med koagulationsjour.

Här finner du rekommenderade terapeutiska koncentrationer i serum av en rad olika läkemedel som används inom intensivvården. Tabellerna visar läkemedlen sorterade dels efter generika dels efter varunamn.

Här finner du referensvärden (normalvärden) för de flesta vanliga labprover som tas inom sjukvården. Här beskrivs också toxikologiska gränsvärden i urin eller blod samt gränsvärden för drogstickor i urin.

Här hittar du varunamn på vanliga antibiotika i olika länder som gör det lättare att handla i ett utländskt apotek. Här hittar du också en fransk anestesiparlör med översättning av de vanligaste medicinska uttrycken inom anestesi vid sövning.

Medvetandegradering och diagnostik av vakenhet – skalor, kliniska metoder och bedömning. Guide till akut utvärdering, övervakning och behandling av medvetandepåverkan. Olika skalor används för att bestämma och observera patienternas vakenhet och medvetandenivå inom intensivvården. Här presenteras bl.a. MAAS-nivåer och RASS-nivåer.

EKG och tolkning av hjärtrytmen – grundläggande principer, vanliga arytmier, diagnostik och klinisk användning. Praktisk guide för bedömning i akutvård och klinik. Med EKG övervakar man puls, hjärtrytm, överledningsrubbningar och ischemiska händelser. EKG kan även avspegla förändringar i elektrolytbalansen med förändringar i kalium, magnesium och kalcium. EKG är standard övervakning under narkos och intensivvård och utgör ett robust mått på hjärtfunktionen. EKG kan vara momentant, kontinuerligt som under narkos eller "samlat" under en längre tid "Holter-EKG". Det är vanligt med störningar av EKG under narkos men det utgör en basal säkerhet i övervakningen. EKG tolkas i regel med 3, 5 eller 12 avledningar. Under narkos är 3 avledningar standard men om man även vill kunna tolka ST-förändringar används 5-avlednings-EKG. Här nedan följer instruktiva bilder av EKG.

Elektroencefalografi (EEG) är en diagnostisk metod som registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnbarken via elektroder placerade på skalpen. EEG används inom neurologi, neurokirurgi och intensivvård för att diagnostisera epilepsi, övervaka medvetandegrad, upptäcka encefalopati, samt följa effekten av sedering och anestesi.

Metoden är icke-invasiv, har hög tidsupplösning och är särskilt användbar för att detektera dynamiska förändringar i hjärnans funktion.

Mätning av central hemodynamik – metoder, indikationer och tolkning. Klinisk guide till övervakning av cirkulation och optimering av behandling vid kirurgi och intensivvård. Här beskrivs medicinteknisk utrustning samt mätvärden för mätning av central hemodynamik. Här beskrivs pulmonalisartärkateter (PA-kateter), PiCCO, NICO, LIDCO m m. Normalvärden beskrivs i lättlästa tabeller.

Triagering och triage – principer, metoder och skalor för prioritering av patienter. Klinisk vägledning för effektivt akut omhändertagande och resursfördelning. Här beskrivs principerna för prioriteringar (Triage) på en akutmottagning enligt RETTS. RETTS är ett system som prioriterar omhändertagandet av patienter efter vitala funktioner som baseras på patientens medicinska risker och behov.

SBAR är ett kommunikationsredskap för rapporteringssituationer i sjukvården. Man rapporterar patienter systematiskt efter situation, bakgrund, aktuellt och rekommendationer för fortsatt handläggning.

Diagnosregistrering – principer, rutiner och klassificeringssystem. Klinisk vägledning för korrekt ICD-kodning, journalföring och kvalitetssäkring i vården. Här kan man söka efter rätt ICD-kod för registrering i databasregister såsom PASIVA.

Detta kapitel beskriver nutrition till intensivvårdspatienter med fokus på enteral nutrition. Du finner här en lista på tillgängliga enterala näringslösningar samt information om ulcusprofylax, obstipationsprofylax och en nutritionskalkylator.

Detta kapitel beskriver nutrition till intensivvårdspatienter med fokus på parenteral nutrition. Du finner här en lista på tillgängliga parenterala näringslösningar samt information om ulcusprofylax, obstipationsprofylax och en nutritionskalkylator.

Detta kapitel beskriver nutrition till intensivvårdspatienter. Du finner här en lista på tillgängliga enterala och parenterala näringslösningar samt information om ulcusprofylax, obstipationsprofylax och en nutritionskalkylator.

Premedicineringen följer fasta rutiner på vårdavdelningen/operationsavdelningen och ges oftast efter ett förutbestämt schema med hänsyn till ålder och vikt. Det finns en mängd olika läkemedel som används i premedicineringen men huvudprincipen är att dessa skall vara smärtstillande och avslappnande.

I detta kapitel beskrivs de väsentliga delarna i den preoperativa bedömningen av en patient inför en narkos liksom riktlinjer för fasta. Här presenteras preoperativ bedömning, riktlinjer för fasta, fasta läkemedel som bör ges även på operationsdagen samt val av anestesimetoder för olika kirurgiska ingrepp.

I detta kapitel finns förslag på rekommenderade uppvakningstider efter kirurgi på en postoperativ avdelning liksom kriterier för utskrivning. NEWS och en lathund för diagnosregistrering finns med.

Ett kapitel som beskriver skalpblockadens principer, teknik och indikationer, samt dess fördelar jämfört med lokal infiltration vid kirurgiska ingrepp i skalpen. Skalpblockad ger en möjlighet att operera sederade eller vakna patienter i skalpen utan fullnarkos. En skalpblockad kan undvika stora volymer lokalanestetika och därmed risk för toxiska reaktioner.

Här beskrivs teknik och indikationer för epiduralanestesi. Här beskrivs också lämpliga läkemedel och kombinationer av läkemedel för kirurgisk anestesi av epiduralanestesi samt analgesi för smärtlindring. Här beskrivs också ställningstaganden av epiduralanestesi gentemot användningen av antikoagulantia. Här beskrivs också komplikationer till EDA och handläggning av postdural punktionshuvudvärk liksom Knudsens test för att identifiera likvorläckage.

Här beskrivs teknik och indikationer för spinalanestesi. Här beskrivs också lämpliga läkemedel och kombinationer av läkemedel för kirurgisk anestesi vid spinalanestesi med en lathund som beskriver preparatval och lämpliga doseringar för olika ingrepp. Här beskrivs också ställningstaganden av spinalanestesi gentemot användningen av antikoagulantia. Här beskrivs också komplikationer till spinal och handläggning av postdural punktionshuvudvärk liksom Knudsens test för att identifiera likvorläckage.

Här beskrivs en rad olika nervblockader med lokalanestesimedel för kirurgisk anestesi. Här beskrivs teknik med ultraljud samt bildvisning av anatomiska landmärken och underliggande strukturer. Här beskrivs lämpliga preparatval av lokalanestesimedel med förslag på dosering.

Här beskrivs lokalanestesimedel och de olika preparat som förekommer på den svenska marknaden. Indikationer och lämpliga doseringar hittar du i tabeller. Här beskrivs en toxisk reaktion och hur man handlägger akut toxicitet. Maxdoser av lokalanestesimedel till vuxna beskrivs liksom maxdoser till barn utifrån kroppsvikt för olika preparat.

Här beskrivs rekommenderade utsättningstider av olika antikoagulantia inför kirurgi och ryggbedövning. Här beskrivs lämpliga utsättningstider inför såväl inläggning som dragning av spinala katetrar.

Här beskrivs bedömning och handläggning av såväl akut som kronisk smärta. Här ges förslag på både enkel konventionell behandling av smärta och behandling med tyngre preparat och andra invasiva tekniker med blockader och adjuvant terapi.

Lätta, medeltunga och tunga analgetika lämpliga till intensivvårdspatienter presenteras här inklusive opioider och medeltunga analgetika

Pacemaker genererar elektriska impulser till hjärtat på ett reglerbart och kontrollerat sätt via ett elektrofysiologiskt system som kan vara implanterat i kroppen eller extern via transkutana elektroder.

Här beskrivs thoraxanestesi med sidor om anestesi för kranskärlskirurgi, anestesi för lungkirurgi inklusive dubbellumentub. Anestesi till hjärtsjuka patienter och handläggning vid olika typer av hjärtvitier. Här beskrivs också GUCH och dess påverkan på valet av anestesiform liksom olika typer av Pacemaker.

Här beskrivs cirkulationssvikt och hjärtsvikt samt beskrivning av monitorering och behandling med inotropa och blodtryckshöjande medel. Vanligen använda preparat, deras effekter och lämplig dosering beskrivs kortfattat här.

Kirurgiskt trauma och traumaomhändertagande – principer för akut bedömning, prioritering, kirurgiska ingrepp och vård enligt ATLS och modern traumakirurgi. Akut omhändertagande av traumafall karaktäriseras av ett snabbt och genomarbetat säkerställande av vitala parametrar hos patienten i ett teamarbete. Arbetet leds av en teamledare i samarbete med övrig personal från akutmottagningen, ortopedläkare och anestesipersonal.

Brännskador och akut omhändertagande – klassificering, initial bedömning, vätskebehandling och kirurgiska principer. Klinisk vägledning för effektiv vård av brännskadade patienter. Allvarliga brännskador är vanligt förekommande vid brand i byggnader och inomhus. Handläggning av akuta brännskador utgör ofta en viktig del av det akuta omhändertagandet av traumapatienter. Brännskadans djup beror i första hand på den totala mängd värmeenergi som överförts till huden. Energimängden är i sin tur beroende dels av temperaturen, dels av exponeringstiden.

Hypotermi och köldskador – symtom, diagnostik, grader och behandling. Klinisk vägledning för akut omhändertagande och effektiv vård vid nedkylning. Nedkylning i en omgivning med låg omgivningstemperatur och/eller lång exponeringstid och där vi inte kan skydda oss, eller producera tillräckligt mycket värme för att behålla en kärntemperatur på 37⁰C, leder till hypotermi.  Den medicinska definitionen för accidentell hypotermi är en kroppstemperatur på 35⁰C eller lägre.

Exogent inducerat värmeslag är ett livshotande tillstånd som orsakas av yttre värmebelastning i kombination med nedsatt värmereglering. Tillståndet kännetecknas av kärntemperatur ≥ 40 °C och neurologiska symtom, och drabbar särskilt personer utsatta för fysisk ansträngning, hög luftfuktighet eller värmepåverkande läkemedel. Prognosen är starkt beroende av tidig diagnos och snabb initiering av aktiv nedkylning, helst inom den första timmen. Behandlingen syftar till att sänka kroppstemperaturen och förebygga komplikationer såsom chock, koagulopati, organsvikt och sepsis-liknande syndrom.

Hyperbar oxygenbehandling (HBO) innebär administrering av 100 % syrgas under förhöjt tryck och används som adjuvant terapi inom intensivvården. Behandlingen förbättrar syresättning i hypoxiska vävnader, modulerar inflammatoriska processer och hämmar anaerob bakteriell tillväxt. Två av de mest kliniskt relevanta indikationerna är kolmonoxidförgiftning och nekrotiserande fasciit. Vid kolmonoxidförgiftning påskyndar HBO eliminationen av karboxihemoglobin och reducerar cellulär hypoxi, medan den vid nekrotiserande fasciit kompletterar kirurgisk revision och antibiotika genom att förbättra vävnadens syretillgång och begränsa infektionsprogression. Kapitlet sammanfattar fysiologisk bakgrund, evidensläge, kliniska tillämpningar samt risk–nytta-överväganden för HBO inom intensivvården.

Ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi/UCG) – metod, indikationer, tolkning och kliniska användningsområden. Praktisk guide för diagnostik och akutvård. Här beskrivs ultraljud hjärta - ekokardiografi. Här beskrivs i ord och illustrationer de olika snitt man lägger med ultraljud för att få en bra bild av hjärtats pumpfunktion. Här visas den sammanvägda undersökningen FATE (Focus Assessed Transthoracic Echo).

Ultraljudsundersökning av buk och thorax – indikationer, teknik, tolkning och klinisk användning. Praktisk vägledning för diagnostik och akutvård. Här beskrivs hur man utför ett övergripande ultraljud på akuta patienter med undersökning av thorax och buk. Här beskrivs utvidgad undersökning av akuta traumafall - eFAST.

Ultraljudsundersökning av lungor och thorax – metod, indikationer, tolkning och kliniska användningsområden. Praktisk guide för diagnostik och akutvård. Här beskrivs ultraljud av lungor och thorax med beskrivning av pleuraglidning, A-lines, B-lines och pleurautgjutning.

Olika tillstånd med trombocytopeni beskrivs här som ITP, TTP och HIT.

Ett kapitel som behandlar praktiskt patientomhändertagande vid hemofili, med fokus på diagnostik, behandling, akuta situationer och omvårdnadsaspekter i både vardag och perioperativ vård

Ett kapitel som beskriver plasmaferes i intensivvård, med fokus på indikationer, metod, komplikationer och kliniska tillämpningar vid kritiskt sjuka patienter.

Vätsketerapi utgör en basal del i det perioperativa omhändertagandet av kirurgiska patienter och andra svårt sjuka patienter. Här beskrivs både preoperativ, peroperativ och postoperativ vätskebehandling. Här beskrivs också tillgängliga kristalloida respektive kolloida lösningar. Här beskrivs också vätsketerapi till barn.

Det här kapitlet tar upp traumatisk (kirurgisk) blödning och lämplig behandling med vätsketerapi, blodkomponenter och koagulationsfaktorer. Här ges förslag på vätsketerapi vid olika kroppsvikt och olika stor blödning.

Här beskrivs olika blodkomponenter med en grafisk illustration över hur dessa tas fram. Här beskrivs också tillgängliga hemostatiska (blodstillande) läkemedel.

Här beskrivs kortfattat koagulationen och riktmärken för god hemostas. Här beskrivs antitrombotiska respektive blodstillande läkemedel med kort beskrivning av deras funktion och rätt dosering.

Kapitel om ROTEM (TEG) i intensivvård med fokus på hemostasdiagnostik, indikationer, metod, tolkning och klinisk nytta för styrning av koagulationsbehandling vid kritiskt sjuka patienter. Här beskrivs grafiska bilder för att illustrera hela koagulationsbilden i Rotem och trombocytfunktionen i Multiplate. Olika komponenter gås igenom i Rotem med beskrivning av olika delar av koagulationen liksom normalvärden och terapeutiska värden vid antitrombotisk behandling avläst i Multiplate.

Här beskrivs kortfattat hur man kan reversera effekterna av en rad olika antikoagulantia (NOAK) och trombosprofylaktiska läkemedel. Reversering kan genomföras akut inför kirurgi eller vid onormal blödning efter behandling med antikoagulantia (NOAK). Vid pågående blödning rådgör med koagulationsjour.