Lokalanestesimedel. Toxicitet och dosering

Om lokalanestesimedel

Lokalanestesimedel används för att bedöva områden i kroppen för att utföra kirurgiska ingrepp, smärtsamma undersökningar eller för att enbart ge smärtlindring. Lokalanestesimedel indelas farmakologiskt i två grupper; aminoamider och aminoestrar. Estrar har generellt högre toxicitet än aminoamider och samtliga preparat har avregistrerats i Sverige. De förekommande preparaten i Sverige, som alla är av amidtyp, är:

  • Carbocain (mepivakain)
  • Xylocain (lidokain)
  • Citanest (prilokain)
  • Narop (ropivakain)
  • Chirocaine (levobupivakain)
  • Marcain (bupivakain)

Nesacain (klorprokain) finns på enstaka kliniker som licensmedel. Preparaten förekommer som lösning i olika koncentrationer, vanligen halv- (5 mg/ml) eller enprocentig lösning (10 mg/ml) med eller utan adrenalintillsats. De förekommer även som spray, salva, oral lösning och i gel. Tillsats av adrenalin ger tolerans för högre maxdoser eftersom medlen får långsammare spridning i systemcirkulationen. Toxiska reaktioner beror vanligen på en överdosering eller för snabb injektion. Aminoamider metaboliseras i levern och har en hög grad av proteinbindning.


Lokalanestesimedel maxdoser

Tabell 1. Maxdoser av lokalanestesimedel
 Carbocain (mepivakain)Xylocain (lidokain)Citanest (prilokain)Narop (ropivakain)Chirocain (levobupivakain)Marcain (bupivakain)
Maximal dos engångsblockad (4 timmar)400 mg400 mg400 mg300 mg150 mg150 mg
Max dos mg/kg5 mg4 mg5 mg3 mg2 mg2 mg
Maximal dygnsdos1000 mg1200 mg1200 mg800 mg400 mg400 mg

En toxisk reaktion kan uppträda oväntat och plötsligt efter en injektion av lokalanestesimedel med en dramatisk påverkan av patientens tillstånd, i uttalade fall kan reaktionen bli livshotande. Reaktionen beror vanligen på en överdosering eller för snabb injektion. I modern engelskspråkig litteratur benämns toxiska reaktioner utlösta av lokalanestetika för LAST (Local Anesthetic Systemic Toxicity). Dominerande symtom vid en toxisk reaktion är CNS-symtom och kardiovaskulära symtom, i uttalade fall kardiovaskulär kollaps. Vanligen är reaktionen kortvarig och snabbt övergående men i uttalade fall kan tillståndet snabbt bli livshotande, särskilt allvarliga symptom är generella kramper och bradykardi.

Inför stora blockader (regionalanestesi) måste alltid en intravenös perifer venkanyl finnas på patienten (PVK) för att kunna ge intravenös behandling. Tillgång till anestesiutrustning och möjligheter att ge konstgjord andning och livräddande insatser måste också finnas till hands. Detsamma gäller alltid vid tillförsel av mer än 20 ml lokalbedövningsmedel.

Toxiska reaktioner skiljs från allergiska reaktioner, vasovagala reaktioner med svimning och biverkningar av adrenalintillsatser. Vasovagala reaktioner med pulsfall och blodtrycksfall uppträder lätt vid smärtsamma injektioner – framför allt på unga, nervösa, irriterade eller gängliga individer. Äkta allergisk reaktion på lokalanestesimedel är extremt sällsynt och förväxlas ofta med andra obehagliga reaktioner, t ex svimning, men allergisk reaktion på tillsatser (bärare) i lokalanestesimedel förekommer. Remiss till allergolog bör skrivas vid misstanke om äkta allergisk reaktion och en hudprovokation bör utföras under övervakning. Varsamhet med begreppet ”Cave” skall tillämpas gällande lokalanestesimedel.

Höga koncentrationer lokalanestesimedel i blodbanan kan uppkomma på grund av ofrivillig intravaskulär injektion, överdosering eller ovanligt snabb absorption från rikt vaskulariserade vävnader. Snabb absorption uppkommer vid infiltrationsanestesi, framför allt om injektionen sker i ansiktet kring munhålan, i näsan eller i svalget. Centrala blockader (ansikte, hals, skalp) medför större risk för toxisk reaktion än perifera blockader.

Vid epiduralblockader uppkommer en toxisk reaktion lättare om injektionen sker i en ven (epidurala vener). Epiduralrummet är rikt vaskulariserat och det händer att en epiduralkateter accidentellt vandrar in i eller perforerar en ven. Om lokalanestesimedel ges i en epidural ven cirkulerar det till hjärtat inom en minut, vilket kan orsaka en allvarlig toxisk reaktion med plötsligt cirkulationsstillestånd. Vid blodig aspiration i en epiduralkateter bör katetern läggas om. Injektion av en bolusdos lokalbedövningsmedel epiduralt skall därför alltid föregås av ett aspirationstest avseende blod samt administration av en testdos, vilket kan detektera alltför snabbt upptag i systemcirkulationen. Tillsats av adrenalin i testdosen kan underlätta upptäckten av en intravenös injektion genom att patienten reagerar med snabb puls (takykardi).

Toxiska reaktioner beror på höga plasmakoncentrationer, oftast kortvarigt. Adrenalintillförsel i lokalanestesimedel ger upphov till en lokal vasokonstriktion, vilket bromsar upptaget och minskar risken för systemtoxisk reaktion vid korrekt anlagd epidural. Som regel tolererar man därför något högre doser lokalanestesimedel med adrenalin än utan.


Lokalanestesimedel toxisk reaktion och behandling

En toxisk reaktion kan uppträda oväntat och plötsligt efter en injektion av lokalanestesimedel med en dramatisk påverkan av patientens tillstånd, i uttalade fall kan reaktionen bli livshotande. Reaktionen beror vanligen på en överdosering eller för snabb injektion. I modern engelskspråkig litteratur benämns toxiska reaktioner utlösta av lokalanestetika för LAST (Local Anesthetic Systemic Toxicity). Dominerande symtom vid en toxisk reaktion är CNS-symtom och kardiovaskulära symtom, i uttalade fall kardiovaskulär kollaps. Vanligen är reaktionen kortvarig och snabbt övergående men i uttalade fall kan tillståndet snabbt bli livshotande, särskilt allvarliga symptom är generella kramper och bradykardi.

Inför stora blockader (regionalanestesi) måste alltid en intravenös perifer venkanyl finnas på patienten (PVK) för att kunna ge intravenös behandling. Tillgång till anestesiutrustning och möjligheter att ge konstgjord andning och livräddande insatser måste också finnas till hands. Detsamma gäller alltid vid tillförsel av mer än 20 ml lokalbedövningsmedel. Risken för en toxisk reaktion blir särskilt stor om bolusdoser ges ovanpå en kontinuerlig infusion som går i en infusionspump. Särskilt känsligt är det med kontinuerlig infusion av Marcain (bupivakain) som har en relativt lång halveringstid. Extra bolusdoser till en patient som går med en kontinuerlig infusion av Marcain måste ges med största försiktighet och helst med annat läkemedel med lägre toxicitet, t ex Xylocain eller Carbocain. Toxiciteten av olika lokalanestesimedel som ges samtidigt är additiv.

Symtom på toxisk reaktion

  • långsamt sluddrigt tal (dysartri)
  • berusningskänsla
  • cirkumoral parestesi
  • domningar i tungan
  • hyperakusi, tinnitus
  • synstörningar
  • muskelryckningar
  • tremor
  • generaliserade kramper
  • medvetslöshet
  • bradykardi
  • asystoli

Behandling av toxisk reaktion

  • Avbryt omedelbart tillförseln av lokalanestesimedel.
  • Lägg patienten ner i ryggläge med lätt höjd huvudända.
  • Syrgas via andningsmask (alltid!).
  • Noggrann övervakning av vakenhet och andning.
  • Understöd andning och cirkulation, undvik hypoxi och koldioxidretention.
  • Vid behov: kontrollerad manuell ventilation, maskventilation eller intubation.
  • Om kramper inte upphör spontant inom 15-20 sekunder ges Tiopental (Pentocur) 1-3 mg/kg i.v. (50-100 mg) eller diazepam (Stesolid) 0,1 mg/kg i.v. (5-10 mg, verkar något långsammare). Alternativt till Pentocur ges propofol (Propofol/Propolipid) 10-60 mg långsamt i.v.
  • Injektion av muskelrelaxantia, t ex Celokurin (suxametonium) 1 mg/kg skapar gynnsammare förutsättningar för manuell ventilering och syresättning av patienten.
  • Vid blodtrycksfall/bradykardi ges en vasopressor, t ex efedrin 5-10 mg i.v. (kan upprepas efter 2-3 minuter) eller adrenalin 0,05-0,1 mg i.v. (upprepade doser 0,1 mg/ml).
  • Atropin 0,5-1 mg i.v. ges vid bradykardi. Ge upprepade doser.
  • Natriumbikarbonat (50-100 ml, 60-120 mmol) vid acidos på liberal indikation.
  • Hyperton koksaltlösning ges vid breddökade QRS-komplex (200 mmol Natrium ges hastigt i.v.).
  • Lipidbehandling (ILE).

Lipidbehandling:

I händelse av cirkulationsstillestånd ska hjärtlungräddning utföras omedelbart och lipidbehandling bör prövas.

Ge bolus av en 20% lipidemulsion Intralipid 1 ml/kg i.v. alt 100-200 ml snabbt intravenöst. Starta en infusion med samma lipidemulsion 0,25 ml/kg/min i 10 min, under tiden som hjärtlungräddning utförs, alt. 100 ml ytterligare intravenöst. Bolusdoser kan upprepas var 5:e minut, två eller tre gånger om det behövs, 1 ml/kg Intralipid. Mer än 8 ml/kg lipidemulsion bör inte ges.

Provtagning: Arteriell blodgas med syrabasstatus, täta elektrolytkontroller (rutinstatus), P-glukos. Fortsatt behandling styrs efter patientens tillstånd. Långdragen hjärtlungräddning kan behövas vid toxisk reaktion av Marcain (bupivakain) med hög toxicitet och hög skenbar distributionsvolym (Vd).


Lokalanestesimedel dosering vid blockader

Intravenös regional anestesi (IVRA), Biers block.

  • Arm: Xylocain 5 mg/ml, 20–40 ml (100–200 mg lidokain).
  • Ben: Xylocain 5 mg/ml, 40 ml (200 mg lidokain).

Nervblockad på fingrar och tår

  • Xylocain 10 mg/ml, 2–4 ml (20–40 mg lidokain).
  • Carbocain 10 mg/ml, 2–5 ml (20–50 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, upp till 5 ml (100 mg mepivakain).

Sakral kirurgisk analgesi

  • Xylocain 10 mg/ml, 40 ml (400 mg lidokain).
  • Sakral obstetrisk analgesi: Xylocain 10 mg/ml, 20–30 ml (200–300 mg lidokain).
  • Carbocain 10 mg/ml, 15–20–30 ml (150–200–300 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, upp till 17.5 ml (350 mg mepivakain).
  • Sakral på småbarn: Marcain 2,5 mg/ml med adrenalin, ge 0,5 ml/kg.

Infiltrationsanestesi

  • Carbocain 10 mg/ml, 1–20 ml (10–200 mg mepivakain).
  • Xylocain 10 mg/ml, 40 ml (400 mg lidokain).

Ledningsanestesi

  • Stora blockader: Carbocain 20 mg/ml, 10–17.5 ml (200–350 mg mepivakain)
  • Små till medelstora blockader: Carbocain 10 mg/ml, 10–20 ml (100–200 mg mepivakain)
  • Fingrar och tår: Carbocain 10 mg/ml, 1–5 ml (10–50 mg mepivakain).

Epiduralanestesi

  • Carbocain 10 mg/ml, 10–20 ml (100–200 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, 10–17.5 ml (200–350 mg mepivakain).
  • Marcain 2,5 mg/ml 20 ml (50 mg bupivakain) därefter Marcain 2,5 mg/ml 6–16 ml (15–40 mg bupivakain) var 4–6 timme beroende på önskat antal bedövade segment och patientens ålder.
  • Marcain 5 mg/ml 15–30 ml (75–150 mg bupivakain).
  • Chirocain 5,0–7,5 mg/ml (långsam) bolus vid kirurgi. Vuxna 10–20 ml (50–150 mg)

Epidural vid kejsarsnitt

  • Chirocain långsam injektion, 15–30 ml (75–150 mg), 5,0 mg/ml.
  • Carbocain 20 mg/ml, 10–17,5 ml (200–350 mg mepivakain).
  • Marcain 5 mg/ml, 15–30 ml (75–150 mg bupivakain).
  • Nesacaine 3% 30 mg/ml 15–20 ml i bolus.

Epiduralanestesi vid förlossning

  • Marcain 2,5 mg/ml, bolus 6–10 ml (15–25 mg) plus kontinuerlig infusion 2,5 mg/ml 2–5 ml/t (5–12,5 mg/t).
  • Marcain 1 mg/ml + Sufenta 1 μg/ml, bolus 12 ml plus kontinuerlig infusion 9 ml/t.
  • Chirocain 2,5 mg/ml, bolus 6–10 ml (15–25 mg) plus kontinuerlig infusion 1,25 mg/ml, 4–10 ml/timme (5–12,5 mg/timme).

Epiduralanestesi vid postoperativ smärtlindring

  • Chirocain 1,25 mg/ml 10–15 ml/timme (12,5–18,75 mg/timme)
  • Chirocain 2,5 mg/ml 5–7,5 ml/timme (12,5–18,75 mg/timme)
  • Marcain 2,5 mg/ml, bolus 5–10 ml, 12,5–25 mg
  • Kontinuerlig infusion: Marcain 2,5 mg/ml 5–7,5 ml/timme 12,5–18,75 mg.
  • Narop 2 mg/ml, 6–14 ml/tim, 12–28 mg/tim.

Spinalanestesi vid kirurgi

  • Marcain Spinal 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 2–4 ml, 10–20 mg. Anslagstid 5–8 min. Duration 1.5–4 timmar.
  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 2–4 ml, 10–20 mg. Anslagstid 5–8 min. Duration 1.5–4 timmar.
  • Urologisk kirurgi: Dos: 1,5–3 ml, 7,5–15 mg. Anslagstid 5–8 min. Duration 2–3 timmar. Bukkirurgi: Dos: 2–4 ml, 10–20 mg. Anslagstid 5–8 min, Duration 45–60 min.
  • Sectio: Dos: 1.5–3 ml, 7.5–15 mg. Anslagstid 5–8 min, Duration 45–60 min.
  • Narop 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 3–4 ml, 15–20 mg. Anslagstid 1–5 min. Duration 2–6 timmar.
  • Chirocaine 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 3 ml, 15 mg.

Spinalanestesi vid sectio

  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5–2,5 ml, 7,5–12,5 mg. Vanligen ges 1,8-2,0 ml. Anslagstid 5–8 min, Duration 45–60 min.

Kombinationsspinal vid sectio

  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5–1,8 ml + Fentanyl 15–25 μgram + Morfin 0.1 mg (0,4 mg/ml 0,25 ml).

Opiater i spinalanestesier

  • Morfin 0,1–0,3 mg (0.4 mg/ml)
  • Fentanyl 20–40 μg (50 mikorg/ml)
  • Sufentanil 5–10–(15) μg (5 μg/ml)


Carbocain (mepivakain)

Carbocain används för infiltrationsanestesi, intravenös regional anestesi (IVRA), perifera och regionala blockader. Carbocain har låg akut toxicitet.

Koncentration:

Injektionslösning 10 mg/ml, 20 mg/ml, (30 mg/ml för dentalt bruk). Injektionslösning 10 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml, 20 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml.

Dosering:

Maxdos 5 mg/kg, engångsblockad 400 mg = 40 ml 10 mg/ml (till 80 kg:s patientvikt). Max dygnsdos 1000 mg. Halveringstid (t1/2 h 1,9 h). (Maxdos 5 mg/kg och vikt 70 kg ger en dos om 350 mg, 10 mg/ml = 35 ml, med adrenalin 7 mg/kg = 490 mg = 49 ml. Om 20 mg/ml max volym –> 17,5 ml). Vid patientvikt 70 kg max 350 mg/4 tim.

Nervblockad på fingrar och tår

  • Carbocain 10 mg/ml, 2–5 ml (20–50 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, upp till 5 ml (100 mg mepivakain).

Sakral kirurgisk analgesi

  • Carbocain 10 mg/ml, 15–20–30 ml (150–200–300 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, upp till 17,5 ml (350 mg mepivakain).

Infiltrationsanestesi

  • Carbocain 10 mg/ml, 1–20 ml (10–200 mg mepivakain).

Ledningsanestesi

  • Stora blockader: Carbocain 20 mg/ml, 10–17,5 ml (200–350 mg mepivakain)
  • Små till medelstora blockader: Carbocain 10 mg/ml, 10–20 ml (100–200 mg mepivakain)
  • Fingrar och tår: Carbocain 10 mg/ml, 1–5 ml (10–50 mg mepivakain).

Epiduralanestesi

  • Carbocain 10 mg/ml, 10–20 ml (100–200 mg mepivakain) eller Carbocain 20 mg/ml, 10–17,5 ml (200–350 mg mepivakain).

Chirocaine (levobupivakain)

Chirocaine används för infiltrationsanestesi, för perifera och regionala blockader, för epiduralanestesier och spinalanestesier. Används ej för blockader på småbarn.

Koncentration:

Injektionslösning 2,5 mg/ml, 5 mg/ml, 7,5 mg/ml. Infusionsvätska 0,625 mg/ml, 1,25 mg/ml. Infusionsvätskan används huvudsakligen för kontinuerlig epidural infusion.

Dosering:

Chirocaine har intermediär toxicitet. Maxdos 2 mg/kg utan adrenalin, 3 mg/kg med adrenalin, maxdos engångsblockad 150 mg (4 tim). Max dygnsdos 400 mg (24 tim). Halveringstid (t1/2 h) 1,3 h. Maximal mängd vid 70 kg:s kroppsvikt i volym: Styrka 2,5 mg/ml –> 60 ml, styrka 5 mg/ml –> 30 ml.

Infiltrationsanestesi

  • Chirocaine 2,5–5 mg/ml, 1–20 ml (2,5–100 mg Chirocaine).

Epiduralanestesi

  • Chirocaine 5,0–7,5 mg/ml, bolus vid kirurgi (långsam), vuxna 10–20 ml (50–150 mg).

Epidural vid kejsarsnitt

  • Chirocaine långsam injektion, 15–30 ml (75–150 mg), 5,0 mg/ml.

Epiduralanestesi vid förlossning

  • Chirocaine 2,5 mg/ml, bolus 6–10 ml (15–25 mg) plus kontinuerlig infusion 1,25 mg/ml, 4–10 ml/timme (5–12,5 mg/timme).

Epiduralanestesi vid postoperativ smärtlindring

  • Chirocaine 1,25 mg/ml 10–15 ml/timme (12,5–18,75 mg/timme)
  • Chirocaine 2,5 mg/ml 5–7,5 ml/timme (12,5–18,75 mg/timme)

Spinalanestesi vid kirurgi

  • Chirocaine 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 3 ml, 15 mg.

Opiater i spinalanestesier

  • Morfin 0,1–0,3 mg (0.4 mg/ml)
  • Fentanyl 20–40 μg (50 mikorg/ml)
  • Sufentanil 5–10–(15) μg (5 μg/ml)

Citanest (prilokain)

Citanest används för infiltrationsanestesi, för perifera och regionala blockader. Används även som oralt bedövningsmedel av tandläkare.

Koncentration:

Injektionslösning 5 mg/ml. Injektionslösning dental, 30 mg/ml + octapressin 0,54 μg/ml.

Dosering:

Låg toxicitet. Maxdos 5 mg/kg, max dos engångsblockad 400 mg (80 ml). Maxdos med adrenalin 8 mg/kg. Max dygnsdos 1200 mg. Halveringstid (t1/2 h) 1,6 h.

Infiltrationsanestesi

  • Citanest 5 mg/ml, 1-20 ml (5-100 mg prilokain).

Intravenös regional anestesi (IVRA – Biers block).

  • Arm: Citanest 5 mg/ml, 20-40 ml (100-200 mg prilokain).
  • Ben: Citanest 5 mg/ml, 60-80 ml (300-400 mg Prilokain).

Opiater i spinalanestesier

  • Morfin 0,1-0,3 mg (0.4 mg/ml)
  • Fentanyl 20-40 μg (50 mikorg/ml)
  • Sufentanil 5-10-(15) μg (5 μg/ml)

Marcain (bupivakain)

Marcain används för infiltrationsanestesi, för ledningsanestesi, för epiduralanestesier och spinalanestesier. Marcain skall inte användas för IVRA (Biers blockad).

Koncentration:

Injektionslösning 2,5 mg/ml, 5 mg/ml. Injektionslösning 2,5 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml, 5 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml. Marcain spinal 5 mg/ml. Marcain spinal tung 5 mg/ml.

Dosering:

Marcain (bupivakain) har hög toxicitet.

Maxdos 2 mg/kg utan adrenalin, 2-3 mg/kg med adrenalin.

Maxdos engångsblockad 150 mg inom 4 timmar. Ge 5 mg/ml högst 30 ml, 2,5 mg/ml högst 60 ml.

Max dygnsdos 400 mg. Halveringstid (t1/2 h) 2,7 h (max 2.0 mg/kg vid 70 kg ger 140 mg, 5 mg/ml = 28 ml, med adr. 3 mg/kg = 210 mg ge högst 42 ml).

Max volym vid 70 kg:s kroppsvikt: konc 2,5 mg/ml –> 60 ml, konc 5 mg/ml –> 30 ml.

Sakral kirurgisk analgesi

  • Sakral på småbarn: Marcain 2,5 mg/ml med adrenalin, ge 0,5 ml/kg.

Epiduralanestesi

  • Marcain 2,5 mg/ml 20 ml (50 mg bupivakain) därefter Marcain 2,5 mg/ml 6-16 ml (15-40 mg bupivakain) var 4-6 timme beroende på önskat antal bedövade segment och patientens ålder.
  • Marcain 5 mg/ml 15-30 ml (75-150 mg bupivakain).

Epidural vid kejsarsnitt

  • Marcain 5 mg/ml, 15-30 ml (75-150 mg bupivakain).

Epiduralanestesi vid förlossning

  • Marcain 2,5 mg/ml, bolus 6-10 ml (15-25 mg) plus kontinuerlig infusion 2,5 mg/ml 2-5 ml/t (5-12,5 mg/t).
  • Marcain 1 mg/ml + Sufenta 1 μg/ml, bolus 12 ml plus kontinuerlig infusion 9 ml/t.

Epiduralanestesi vid postoperativ smärtlindring

  • Marcain 2,5 mg/ml, bolus 5-10 ml, 12,5-25 mg
  • Kontinuerlig infusion: Marcain 2,5 mg/ml 5-7,5 ml/timme 12,5-18,75 mg.

Spinalanestesi vid kirurgi

  • Marcain Spinal 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 2-4 ml, 10-20 mg. Anslagstid 5-8 min. Duration 1,5-4 timmar.
  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 2-4 ml, 10-20 mg. Anslagstid 5-8 min. Duration 1,5-4 timmar.
  • Urologisk kirurgi: Dos: 1,5-3 ml, 7,5-15 mg. Anslagstid 5-8 min. Duration 2-3 timmar. Bukkirurgi: Dos: 2-4 ml, 10-20 mg. Anslagstid 5-8 min, Duration 45-60 min.
  • Sectio: Dos: 1,5-3 ml, 7,5-15 mg. Anslagstid 5-8 min, Duration 45-60 min.

Spinalanestesi vid sectio

  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5-2.5 ml, 7,5-12.5 mg. Anslagstid 5-8 min, Duration 45-60 min.

Kombinationsspinal vid sectio

  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5-1.8 ml + Fentanyl 15-25 μg + Morfin 0.1 mg (0.4 mg/ml 0.25 ml).
  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5-1.8 ml + Fentanyl 15-25 μg.
  • Marcain Spinal Tung 5 mg/ml. Dos: 1,5-1.8 ml + Morfin 0.1 mg (0.4 mg/ml 0.25 ml).

Opiater i spinalanestesier

  • Morfin 0,1-0,3 mg (0.4 mg/ml)
  • Fentanyl 20-40 μg (50 mikorg/ml)
  • Sufentanil 5-10-(15) μg (5 μg/ml)

Narop (ropivakain)

Narop används för infiltrationsanestesi, för perifera och regionala anestesiblockader, för epiduralanestesier och spinalanestesier. För kaudalblockader på barn.

Koncentration:

Injektionslösning 2 mg/ml, 5 mg/ml, 7,5 mg/ml, 10 mg/ml. Finns ej med adrenalintillsats.

Dosering:

Narop (ropivakain) har intermediär toxicitet.

Maxdos 3 mg/kg, maxdos vid engångsblockad 300 mg.

Max dygnsdos 800 mg (3 mg/kg). Vid vikt 70 kg ge högst 210 mg.

Exempel lösning 2 mg/ml ge maximalt 100 ml vid vikt 70 kg, om konc 5 mg/ml högst 40 ml, om konc 7,5 mg/ml högst 26 ml, om konc 10 mg/ml ge högst 20 ml.

Halveringstid (t 1/2 h) 1,8 h.

Små till medelstora perifera blockader

  • Narop 7,5 mg/ml, 1–30 ml, 7,5–225 mg. Anslag 1–15 min, 2–6 tim.

Sakral kirurgisk analgesi

  • Sakral på småbarn: Narop 2 mg/ml, 1 ml/kg.

Plexus brachialis blockad

  • Narop 7,5 mg/ml. 10-40 ml, 75-300 mg. Anslag 10-25 min, duration 6-10 tim.

Epiduralanestesi

  • Narop 5–7,5 mg/ml 15–20 ml (100–200 mg ropivakain) därefter Narop 5 mg/ml 6–10 ml (30–50 mg ropivakain) var 4–6 timme alternativt i kontinuerlig infusion beroende på önskat antal bedövade segment och patientens ålder.

Epiduralanestesi vid postoperativ smärtlindring

  • Narop 2 mg/ml, 6–14 ml/tim, 12–28 mg/tim.

Epidural vid kejsarsnitt

  • Narop 7,5 mg/ml, 15–20 ml (113–150 mg ropivakain).

Epiduralanestesi vid förlossning

  • Narop 2 mg/ml, bolus 10–15 ml (20–30 mg) plus kontinuerlig infusion 2 mg/ml 2–5 ml/tim (4–10 mg/tim).
  • Narop 1 mg/ml + Sufenta 1 μg/ml, bolus 12 ml plus kontinuerlig infusion 6–9 ml/t.

Spinalanestesi vid kirurgi

  • Narop 5 mg/ml. Ingrepp i nedre extremiteter inklusive höftkirurgi. Dos: 3–4 ml, 15–20 mg. Anslagstid 1–5 min. Duration 2–6 timmar.
  • Urologisk kirurgi: Dos: 1,5–3 ml, 7,5–15 mg. Anslagstid 1–5 min. Duration 2–6 timmar.
  • Bukkirurgi: Dos: 2–4 ml, 10–20 mg.

Spinalanestesi vid sectio

  • Sectio: Dos: 1,5–3 ml, 7,5–15 mg. Anslagstid 1–5 min. Duration 2–6 timmar.

Kombinationsspinal med opiater

  • Narop 5 mg/ml. Dos: 1,5–1,8 ml + Fentanyl 15–25 μg.
  • Narop 5 mg/ml. Dos: 1,5–1,8 ml + Morfin 0,1 mg (0,4 mg/ml 0,25 ml).
  • Narop 5 mg/ml. Dos: 1,5–1,8 ml + Fentanyl 15–25 μg + Morfin 0,1 mg (0,4 mg/ml 0,25 ml).

Opiater i spinalanestesier

  • Morfin 0,1–0,3 mg (0,4 mg/ml)
  • Fentanyl 20–40 μg (50 mikorg/ml)
  • Sufentanil 5–10–(15) μg (5 μg/ml)

Xylocain (lidokain)

Xylocain används för infiltrationsanestesi, för perifera och regionala anestesiblockader. Till ytanestesi för hud och slemhinnor.

Koncentration:

Injektionslösning 10 mg/ml, 20 mg/ml, (30 mg/ml för dentalt bruk).

Injektionslösning 10 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml, 20 mg/ml + adrenalin 5 μg/ml.

Injektionslösning dental, 20 mg/ml + adrenalin 12,5 μg/ml.

Spray 10 mg/dos. Salva 5%. Gel 2%. Oral lösning 2%.

Dosering:

Xylocain har låg toxicitet. Maxdos 4 mg/kg utan adrenalin, 7 mg/kg med adrenalin.

Engångsblockad 400 mg (maxdos 4 mg/kg vid vikt 70 kg 280 mg, med adrenalin 7 mg/kg 490 mg).

Max dygnsdos 1200 mg. Halveringstid (t1/2 h) 1,6 h. Xylocain i sprayform (10 mg/dos) ge maximalt 10 spraydoser.

Infiltrationsanestesi

  • Xylocain 10 mg/ml, 5–40 ml (50–400 mg lidokain).

Ledningsanestesi

  • Stora blockader: Xylocain 20 mg/ml, 10–17,5 ml (200–350 mg lidokain)
  • små till medelstora blockader: Xylocain 10 mg/ml, 10–20 ml (100–200 mg lidokain)
  • fingrar och tår: Xylocain 10 mg/ml, 1–5 ml (10–50 mg lidokain).

Intravenös regional anestesi (IVRA – Biers block).

  • Arm: Xylocain 5 mg/ml, 20–40 ml (100–200 mg lidokain).
  • Ben: Xylocain 5 mg/ml, 40 ml (200 mg lidokain).

Nervblockad på fingrar och tår

  • Xylocain 10 mg/ml, 2–4 ml (20–40 mg lidokain).

Sakral kirurgisk analgesi

  • Xylocain 10 mg/ml, 40 ml (400 mg lidokain).
  • Sakral obstetrisk analgesi: Xylocain 10 mg/ml, 20–30 ml (200–300 mg lidokain).