IVA-läkemedel

Acetylcystein (acetylcystein)

Indikation: Förgiftning med paracetamol. Akut leversvikt. Förgiftning med vit eller lömsk flugsvamp (amatoxin).

Vid paracetamolförgiftning verkar acetylcystein genom att dess metabolit cystein stimulerar leverns biosyntes av glutation. Acetylcystein insätts om S-paracetamol ligger över 1000 μmol/l vid 4 timmar, 700 μmol/l vid 6 timmar och 350 μmol/l vid 10 timmar efter överdoseringen. Vid alkoholism, svält, dehydrering, nedsatt leverfunktion eller behandling med enzyminducerande läkemedel bör lägre gränser gälla: 650, 450 respektive 230 μmol/l. Om behandlingen med Acetylcystein påbörjas inom 8-10 timmar efter intag ger behandlingen så gott som 100 % skydd mot leverskada. Då räcker 20 timmars behandling. Vid svår leverpåverkan skall minst 3 PK-INR med 6 timmars intervall visa sjunkande värden innan behandlingen avslutas.

Dosering: Startdos: 150 mg/kg i 250 ml NaCl ges under 15 min i v (1000 ml/t), härefter ges 50 mg/kg i 500 ml glukos 5% under 4 timmar i v (125 ml/t), härefter ges 100 mg/kg i 1000 ml glukos 5% under 16 timmar i v (62 ml/t, 6,25 mg/kg/timme, praktiskt är att 75 mg/kg löses i 500 ml och ges per 12-timmarspass).

Koncentration: Ampuller med 2000 mg/ampull spädes enligt angivet schema (200 mg/ml, volym 10 ml).

Biverkningar: Histaminfrisättning, bronkobstruktion, bradykardi, illamående, flush (rodnad), klåda, urtikaria, angioödem, blodtrycksfall.

Varning: Inhalationsvätska ges intravenöst! Vid symptom på histaminfrisättning kan man först pröva att bromsa (pausa) infusionen vid behandling av paracetamolförgiftning och behandla med antihistamin (Tavegyl 2 mg i v). Acetylcystein ska användas med försiktighet till personer med astma, eller personer som tidigare haft bronkospasm.


Actilyse (alteplas)

Alteplas är en rekombinant human vävnadsplasminogenaktivator, ett glukoprotein, som aktiverar plasminogen till plasmin. Efter intravenös tillförsel förblir alteplas relativt inaktivt i systemcirkulationen. Efter bindning till fibrin sker en aktivering som leder till omvandling av plasminogen till plasmin, vilket i sin tur leder till upplösning av fibrintromben.

Dosering: Vid behandling av akut hjärtinfarkt med symtomdebut < 6 timmar ges 100 mg till personer över 65 kg. 15 mg ges som bolus, därefter 50 mg under 30 minuter och sedan 35 mg under 60 minuter. Till personer under 65 kg ges 15 mg som bolus, därefter 0,75 mg/kg i.v. under 30 minuter och sedan 0.5 mg/kg under 60 minuter. Vid behandling av akut hjärtinfarkt med symtomdebut 6-12 timmar ges 100 mg till personer över 65 kg. 10 mg ges som bolus, därefter 50 mg under 60 minuter och sedan 40 mg under 120 minuter. Till personer under 65 kg ges 1,5 mg/kg. Vid behandling av akut lungemboli ges 100 mg på 2 timmar (120 min). Vid vikt under 65 kg ges max 1,5 mg/kg. Vid vikt över 65 kg ges 100 mg. Man ges 10 mg (10 ml) som bolus, därefter 90 mg under 2 timmar.

Indikation: Akut hjärtinfarkt. Lungemboli. Ischemisk stroke.

Koncentration: 1 mg/ml. Infusionssubstans 10 mg, 20 mg och 50 mg (I+II).

Biverkningar: Blodtrycksfall, bradykardi, andningssvikt.

Varning: Actilyse är kontraindicerat när det föreligger hög risk för blödning.


Anticholium (fysostigmin)

Reversibel kolinesterashämmare. Fysostigmin passerar blodhjärnbarriären till skillnad från neostigmin och kan reversera centrala antikolinerga effekter av läkemedel och droger såsom förvirring och oro. Andra antikolinerga symptom är takykardi, högt blodtryck, stora pupiller, röd varm och torr hy, urinretention.

Fysostigmin har en halveringstid om 30-60 minuter och kan behöva ges upprepade gånger.

Indikation: Överdosering eller förgiftning med antikolinerga läkemedel. Antikolinergt syndrom. Ospecifik behandling för vissa av Baklofens effekter.

Koncentration: 5 ml ampull med 2 mg fysostigmin (0,4 mg/ml).

Dosering: vuxen 1-2 mg intravenöst, långsam administrering cirka 0,2 mg/min. Barn: 0,02 mg/kg intravenöst. Ges med försiktighet på grund av risk för att framkalla epileptiska anfall och bradykardi.


Bridion (Sugammadex)

Antidot till icke-depolariserande muskelrelaxantia, för intravenöst bruk. Sugammadex är ett derivat av gamma-cyklodextrin. Sugammadex bildar komplex med de neuromuskulärt blockerande medlen rokuronium och vekuronium i plasma och minskar därmed mängden muskelrelaxerande medel som kan binda till nikotinreceptorn i den neuromuskulära synapsen.

Dosering: För normalreversering 4 mg/kg, vilket ger 280 mg (2,8 ml) till en 70 kg:s patient. Till barn och ungdomar endast 2 mg/kg vilket ger 80 mg (0,8 ml) till ett 40 kg:s barn.

Indikation: Reversering av de muskelrelaxerande medlen rocuronium (Esmeron) och vekuronium (Norcuron). Effekt inträder vanligtvis inom 2 minuter med närapå komplett återhämtning av muskelkraften.

Koncentration: Lösning 100 mg/ml (2 eller 5 ml ampuller).

Biverkningar: Överkänslighet, anestesikomplikationer som för snabbt återställd muskeltonus under kirurgi.

Varning: Risk för snabbt återställd muskeltonus under kirurgi vilket kan försvåra det kirurgiska arbetet. Anafylaktiska reaktioner kan förekomma.


Catapresan (klonidin)

Sympaticushämmare. Central alfa2-agonist. Ger sänkt puls, sänkt blodtryck och mindre stresspåslag.

Dosering: I kontinuerlig infusion 15 µg/ml 2-5 ml/timma, 0,25-1 µg/kg/h. Normaldos 0,33 µg/kg/h. Maxdos i kontinuerlig infusion 2 µg/kg/h.

Indikation: Hypertoni, sympatikotona tillstånd, stresstillstånd. Abstinens. Stress efter skallskada eller subarachnoidalblödning med förhöjt blodtryck eller förhöjt intrakraniellt tryck.

Koncentration: Lösning 150 µg/ml. För kontinuerlig infusion 15 µg/ml.

Biverkningar: Blodtrycksfall, bradykardi, andningssvikt.

Catapresan injektionsvätska 50-150 µg kan injiceras intravenöst, intramuskulärt eller subkutant upp till fyra gånger per dygn. Vid intravenös infusion bör innehållet i 1 ampull (150 µg) blandas med ca 10 ml steril koksaltlösning (15 µg/ml) och tillföras långsamt (under loppet av ca 10 minuter) för att undvika transitorisk blodtrycksökning. För kontinuerlig infusion spädning till 15 µg/ml.

Varning: Vid abrupt utsättning av höga doser har symtom i form av hjärtklappning, ångest, nervositet, motorisk oro, samt i enstaka fall blodtryck som överstigit obehandlat tryck iakttagits. Överkänslighet mot klonidin eller mot något hjälpämne, svår bradyarytmi orsakad av sick sinus syndrome eller AV-block grad II-III, hypotension.


Cordarone (amiodarone)

Antiarytmikum. Förlängning av hjärtfiberns aktionspotentials fas-3 genom hämning av kaliumkanalen. Reducerad sinusautomaticitet ledande till frekvenssänkning. Icke-kompetitiv alfa- och betablockad.

Dosering: 5 mg/kg kroppsvikt givet via intravenös infusion under en period av 20 minuter till 2 timmar så långsamt som möjligt beroende på den kliniska bilden. Denna mängd ges som en utspädd lösning i 250 ml glukos 50 mg/ml. Vanligtvis ges 300 mg under 30 minuter, därefter 900-1200 mg ytterligare under 24 timmar, infusionshastigheten regleras på basis av kliniskt svar. Vid resuscitering kan Cordarone ges som en bolusdos, 300 mg i 20 ml glukos.

Indikation: Allvarliga symtomgivande ventrikulära och supraventrikulära arytmier, även förmaksfladder/flimmer.

Koncentration: Injektionslösning 50 mg/ml. Vanlig styrka 50 mg/ml.

Biverkningar: Bradykardi, blodtrycksfall, mikroavlagringar i cornea, hypotyreos.

Varning: Mycket sällsynta fall av interstitiell pneumonit har rapporterats med intravenöst amiodaron.


Corotrop (milrinon)

Fosfodiesteras III hämmare. Fysiologiska effekter: SVR↓, CO↑, HR↑, BT+/-. Ger ökad kontraktionskraft och ökad slagvolym. Kärldilaterare.

Dosering: Initialt en långsam (10 minuter) intravenös injektion av 50 µg/kg. Därefter en kontinuerlig infusion om 0,37 μg/kg/min till 0,75 μg/kg/min . Vanlig startdos är 0,5 μg/kg/min, dosen anpassas efter blodtrycket. Hos det övervägande antalet patienter noteras hemodynamisk förbättring inom 5-15 minuter. Doser i intervallet 0,375-0,50 µg/kg/min tenderar att maximera den initiala förbättringen av hjärtminutvolymen, medan doser i intervallet 0,50-0,75 µg/kg/min tenderar att maximera förbättringen i parametrarna för pre- och afterload såsom PCW-tryck, medelartärtryck och systemiskt kärlmotstånd.

Dosaktivitet: <0,375 μg/kg/min – oftast måttlig effekt på cirkulationen, 0,5-0,75 μg/kg/min β1-effekt, blodtrycksstegring, ökad CO och EF.

Indikation: Uttalad hjärtsvikt, kardiogen chock.

Koncentration: Lösning 1 mg/ml. Vanlig styrka 0,2 mg/ml alt 100 µg/ml alt. 150 µg/ml.

Biverkningar: Hypotension, ökad kardiell syrgaskonsumtion, takykardi, ventrikulära extrasystolier, ventrikeltakykardi.

Kontraindikationer: Hypovolemi, obstruktivt aorta- eller pulmonalisklaffel. Vid akut hjärtinfarkt iakttag försiktighet.


Cyklokapron (tranexamsyra)

Fibrinolyshämmare. Tranexamsyra hämmar fibrinolysen genom att förhindra plasminogens aktivering till plasmin. Tranexamsyra orsakar inte tromboser men upplösningen av befintliga tromber hämmas.

Dosering: Initialt ges en långsam (10 minuter) intravenös injektion av 1-2 g i.v., kan upprepas efter 4-6 timmar. Infusion kan ges i dosen 70-700 mg/timme. Cyklokapron kan ges i lokalbehandling på slemhinnor, i munhålan och i näsan.

Indikation: Vid kirurgi och blödning på patienter med ökad blödningsbenägenhet. Vid operationer med ökad fibrinolys som operationer i slemhinnor, mammarplastik, thorax- och leverkirurgi och prostatakirurgi. Vid operation av patienter med ökad blödningsrisk som kända trombocytdefekter, von Willebrands sjukdom och hemofili. Kan prövas vid stor blödning i samband med stort trauma.

Koncentration: Injektionsvätska 100 mg/mL.

Biverkningar: Vid DIC och mikrotrombotiska syndrom kan tranexamsyra minska upplösningen av fibrin i mikrocirkulationen och därmed öka risken för organsvikt.

Kontraindikationer: Cyklokapron skall undvikas de första sex månaderna efter akut trombos. Vid allvarlig stor blödning kan enstaka doser tranexamsyra ges men flera dygns behandling bör undvikas. Blödningar i urinvägarna utgör en kontraindikation p g a risk för obstruerande koagelbildning.


Dantrium (dantrolen natrium)

Dantrium är ett muskelrelaxerande medel med postsynaptisk verkan. Dantrolen är en antidot vid uppkomst av malign hypertermi. Genom muskelrelaxationen motverkas hypertermi genererad av muskelaktivitet. Dantrolen inhiberar kalciumfrisättningen från sarkoplasmatiska retiklet genom att antagonisera ryanodinreceptorer vilket försvagar excitation och kontraktion i perifer skelettmuskulatur. Dantrolen har sannolikt ingen eller mycket svag effekt vid hypertermi sekundärt till serotonergt syndrom. 

Dosering: Startdos 2 mg/kg iv (helst i CVK alt grov PVK), upprepas med 1 mg/kg tills symtom klingat av. Vid behov fortsätt med en infusion 0,25-0,5 mg/kg per timme. Maxdosen på 10 mg/kg kan behöva överskridas i vissa fall.

Indikation: Malign hypertermi. Vissa fall av malignt neuroleptikasyndrom med hög temperatur, rigiditet och markerad hypermetabolism.

Koncentration: Licenspreparat. Torrampuller med Dantrium 20 mg späds med 60 ml sterilt vatten. Så mycket som 35-60 ampuller kan behövas för en vuxen patient! (Kalla in 5-10 personer som kan förbereda blandningen då preparatet är svårlösligt). NaCl eller glukoslösningar ska inte användas då dessa inte är kompatibla med dantrolen.

Varning: Dåsighet, försämrat eller sluddrigt tal, försämrad syn. Observera muskelsvaghet och därmed risk för andningssvikt. Andra biverkningar kan vara lokala tromboflebiter, konfusion och yrsel. Vid extravasal injektion vävnadsnekros.


Dexdor (dexmedetomidin)

Sympatikushämmare. Central alfa-2-agonist. Ger sedering, sänkt puls, sänkt blodtryck och mindre stresspåslag. Dexmedetomidin är S-enantiomeren av medetomidin.

Dosering: Infusionshastigheten justeras stegvis inom dosintervallet 0,2 – 1,4 mikrogram/kg/timme. Laddningsdos av Dexdor rekommenderas inte och är associerat med ökade biverkningar. Propofol eller midazolam kan ges vid behov tills den kliniska effekten av Dexdor är uppnådd. Patienter som redan är intuberade och sederade kan byta till dexmedetomidin med en initial infusionshastighet på 0,7 mikrogram/kg/timme. Infusionshastigheten kan sedan justeras stegvis inom dosintervallet 0,2 – 1,4 mikrogram/kg/timme.

Indikation: För sedering av vuxna intensivvårdspatienter vilka behöver en sederingsnivå som inte är djupare än att de kan väckas av verbal stimulans (motsvarande Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS) 0 till -3. Sympatikotona tillstånd med hypertoni, stresstillstånd, abstinens.

Koncentration: En ml koncentrat innehåller dexmedetomidinhydroklorid motsvarande 100 mikrogram dexmedetomidin. Infusionsvätskans koncentration efter spädning ska vara endera 4 mikrogram/ml eller 8 mikrogram/ml.

Biverkningar: Blodtrycksfall, bradykardi, andningssvikt.

Varning: Vid abrupt utsättning av höga doser har symtom i form av hjärtklappning, ångest, nervositet, motorisk oro, samt i enstaka fall blodtryck som överstigit obehandlat tryck iakttagits.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot dexmedetomidin eller mot något hjälpämne, svår bradyarytmi orsakad av sick sinus syndrome eller AV-block grad II-III, hypotension.


Flolan (epoprostenol)

Prostacyklin, en metabolit till arakidonsyra. De huvudsakliga farmakologiska effekterna av prostacyclin (PGI2) består av en markant vasodilatation av lungkärlsbädden och systemcirkulationen, inhibition av trombocytaggregationen samt antiproliferativa effekter. Halveringstiden i plasma är 2-3 minuter. Den kärlvidgande effekten upphör inom 30 minuter efter avbrytande av infusionen.

Dosering: 500 μg i torrampull späds med 10 ml av medföljande spädningsvätska. Tillsätt det lösta Flolanet i återstående upplösningsvätska, dvs totalt 50 ml. Styrkan är nu 10 µg/ml. 4 ml Flolan av styrkan 10 µg/ml tillsätts genom medföljande partikelfilter i en 50 ml spruta med 36 ml NaCl 9 mg/ml. Styrkan är 1 µg/ml. Start dos är 0,24 µg/kg/timma = 0,24 ml/kg/timma. Effekten kommer vid 0,6 – 1 µg/kg/timma = 0,6 – 1 ml/kg/timma.

Indikation: Pulmonell hypertension, högerkammarsvikt.

Koncentration: 1 µg/ml. Ges som intravenös infusion i en central infart.

Biverkningar: Blodtrycksfall, förlängd blödningstid, käksmärta, huvudvärk, bensmärtor och diarré. Samtliga är dosberoende.

Varning: Biverkningar i form av bröstkorgsrigiditet, andningssvårigheter, oregelbunden hjärtrytm, hudblödningar, hematuri.


Gammagard (humant immunglobulin – IVIg)

Gammagard S/D innehåller huvudsakligen immunglobulin G (IgG) med ett brett spektrum av antikroppar mot infektiösa agens. Gammagard S/D har en omedelbar och komplett biotillgänglighet i mottagarens cirkulation efter intravenös administrering. Det fördelas relativt snabbt mellan plasma och extravaskulär vätska, efter ungefär 3-5 dagar uppnås intra- och extravaskulär jämvikt.

Dosering: För behandling av en akut episod ges 0,8–1,0 g/kg kroppsvikt den första dagen, vilket kan upprepas en gång inom 3 dagar, eller 0,4 g/kg kroppsvikt dagligen i 2 till 5 dagar. Doseringen varierar med indikationen.

Indikation: Guillain-Barrés syndrom (GBS), primära immunbristsyndrom, t.ex. medfödd agammaglobulinemi och hypogammaglobulinemi, vanlig variabel immundefekt, uttalad kombinerad immundefekt, Wiskott-Aldrich syndrom, myelom eller kronisk lymfatisk leukemi (KLL) med uttalad sekundär hypogammaglobulinemi och återkommande infektioner. Idiopatisk trombocytopen purpura (ITP) hos barn eller vuxna med stor blödningsrisk eller före kirurgi för att korrigera antalet trombocyter. Kawasakis sjukdom.

Koncentration: Pulver till 2,5-5-10 g injektionsflaska.

Biverkningar: Äkta överkänslighetsreaktioner är sällsynta. De kan inträffa i mycket sällsynta fall av IgA–brist med anti-IgA-antikroppar. I sällsynta fall kan humant normalt immunglobulin inducera ett blodtrycksfall med anafylaktisk reaktion, även hos patienter som tidigare tolererat behandling med humant normalt immunglobulin.

Varning: Hos patienter som löper risk att drabbas av akut njursvikt eller tromboemboliska biverkningar, bör IVIg-produkter administreras med lägsta möjliga infusionshastighet och dos. Hos alla patienter kräver administrering av IVIg adekvat vätsketillförsel innan IVIg-infusionen startar med övervakning av urinmängd, övervakning av serumkreatininnivåer och att loopdiuretika inte används samtidigt. Överkänslighet mot homologa immunglobuliner, särskilt i de mycket sällsynta fall av IgA-brist när patienten har antikroppar mot IgA .


Glypressin (terlipressin)

Vasokonstriktor. Terlipressin har initialt en egeneffekt, men övergår vid enzymatisk klyvning till lysin-vasopressin. Doser på 1 och 2 mg är effektiva för att minska portatrycket och leder till tydlig vasokonstriktion. Den önskade koncentrationen av lysin-vasopressin i plasma uppnås initialt efter cirka 30 minuter och når ett toppvärde efter 60 till 120 minuter. Adjuvans till sviktande noradrenalinbehandling vid sepsis med vasoplegi.

Dosering: Initialt ges en intravenös injektion om 2 mg Glypressin injektionsvätska, lösning, var fjärde timme. Behandlingen ska fortgå tills blödningen har varit under kontroll i 24 timmar, dock max 48 timmar. Efter den initiala dosen kan dosen justeras till 1 mg intravenöst var fjärde timme till patienter med en kroppsvikt < 50 kg eller om patienten får biverkningar.

Indikation: Blödande esofagusvaricer. Sepsis med vasoplegi.

Koncentration: Lösning 1 mg/ml.

Biverkningar: Blekhet, ökat blodtryck, buksmärtor, illamående, diarré och huvudvärk.

Kontraindikationer: Graviditet.

Varning: Blodtryck, hjärtfrekvens och vätskebalans ska kontrolleras under behandlingen. Injektionen måste ges intravenöst för att förhindra lokal nekros på injektionsstället.


Heparin (heparin)

Heparin, som normalt förekommer i kroppen komplexbundet till protein, är en starkt sur, sulfaterad glukosaminoglukan (mucopolysackarid) med antikogulationseffekt. I kombination med co-faktorn, antitrombin III, påverkar heparin flera steg i koagulationsmekanismen vilket ger en blodförtunnande effekt.

Dosering: Vid behandling av djup ventrombos ges en bolusdos om 5000 E (1 ml) i.v. vid vikt under 85 kg. Vid vikt över 85 kg ges en bolus om 7500 E (1,5 ml) i.v.  Vid behandling av lungemboli ges en bolus om 7500 E (1,5ml) i.v. Vid massiv DVT/PE: större bolus (100-150 E/kg). Vid ökad blödningsrisk ges en bolus om 2500 E i.v., undantag massiv lungemboli/DVT. Vid misstänkt lungemboli ges bolus och infusion i väntan på att diagnosen fastställes. Härefter ges en kontinuerlig infusion av heparin, heparindropp. 15000 E (3 ml) tillsätts i 500 ml 0.9 % NaCl eller 7500 E (1,5ml) i 250 ml 0,9 % NaCl. Droppet startas samtidigt med bolusdosen. Vid vikt > 60 kg och ålder < 65 år ges 42 ml/tim. Till övriga vuxna ges 36 ml/tim. Behandlingseffekten följs med kontroller av APTT. Första APTT-kontrollen efter 6 tim. APTT bör ligga 1.5-3 ggr referensvärdet, det vill säga 60-120 sek (vid ökad blödningsrisk 50-80 sek).

Indikation: Antikoagulation. Djup ventrombos (DVT), lungemboli. Intravasal koagulation, peritendinitis crepitans. Extracorporeal cirkulation i samband med hjärtkärlkirurgi samt hemodialys.

Biverkningar: Blödning, trombocytopeni, övergående leverpåverkan.

Koncentration: 5000 IE/ml, 25 000 IE/ml.

Varning: Heparin är kontraindicerat då det föreligger hög risk för blödning. Försiktighet rekommenderas vid trombocytopeni och trombocytfunktionsdefekter (även medikamentellt utlösta) samt vid grav lever- och njurinsufficiens.

Standardschema för justering av heparindropp:

  • Om APTT > 200 eller >160 vid ökad blödningsrisk. Kontrollera infusionsblandningen. Tag nytt prov APTT, stäng av droppet i 1 tim (ej om första APTT efter droppstart). Minska med 9 ml/tim. Nytt prov efter 4 tim.
  • Om APTT 181-200 eller 141-160 vid ökad blödningsrisk minska med 9ml/tim. Nytt prov efter 6 tim.
  • Om APTT 141-180 eller 111-140 vid ökad blödningsrisk minska med 6ml/tim, tag nytt prov efter 6 tim.
  • Om APTT 121-140 eller 81-110 vid ökad blödningsrisk minska med 3 ml/tim. Tag nytt prov efter 6 tim.
  • Om APTT 60-120 eller 50-80 vid ökad blödningsrisk oförändrad infusionshastighet. Om första värde efter droppstart, tag nytt prov efter 6 tim, annars efter 12 tim.
  • Om APTT 50-59 eller 40-49 vid ökad blödningsrisk öka med 2 dr/min (=6 ml/tim) tag nytt prov efter 6 tim.
  • Om APTT <50 eller <40 vid ökad blödningsrisk ge 2500 E heparin i.v. samt öka infusionshastighet med 9 ml/tim. Tag nytt prov efter 6 tim.

Mabthera (rituximab)

Medierar B-cellslys. Rituximab binder specifikt till det transmembrana antigenet, CD-20, ett icke glykosylerat fosfoprotein, lokaliserat på pre-B och mogna B-lymfocyter. Genom bindning till CD20 antigenet på B-lymfocyter har rituximab även visats inducera celldöd via apoptos.

Dosering: 375 mg/m2 kroppsyta som engångsdos. Den rekommenderade inledande infusionshastigheten är 50 mg/timme. Efter de första 30 minuterna kan hastigheten gradvis ökas med 50 mg/timme var 30:e minut till maximalt 400 mg/timme

Koncentration: Koncentrat 100 mg, 500 mg.

Indikation: Profylax mot rejektion och behandling av rejektion efter organtransplantation. Non-Hodgkin lymfom, kronisk lymfatisk leukemi (KLL), reumatoid artrit.

Biverkningar: Hypotension, bronkospasm, allvarliga infektioner inklusive sepsis och pneumoni, hepatit B-reaktivering.

Varning: Akuta svåra infektioner, allvarlig immunosupression. Risk för utveckling av progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Risk för allergiska reaktioner föreligger vid infusion av alla proteinprodukter. Femton minuter före injektion av Mabthera ges: Solu-Medrol 250 mg i.v. och Tavegyl 2 mg i.v. Vid Mabthera-behandling skall alla patienter ges steroidskydd. Vid rejektion och tidigare behandling med musseraprodukter (OKT3, Simulect) tillkommer risken för cytokinfrisättningssyndrom varför man bör övervaka patienten extra noga.


Magnesium (magnesium)

Essentiellt mineralämne. Kroppens egen kalciumantagonist. Måttlig vasodilaterare. Reducerar sinusautomaticiteten i hjärtat ledande till frekvenssänkning vid intravenös tillförsel. Ger måttlig blodtrycksänkning och pulssänkning. Relaxerar glatt muskulatur. Ger höjd kramptröskel och verkar kramplösande.

Dosering: 20 mmol ges via intravenös infusion under en period av 20-30 minuter. Härefter ges en infusion om ytterligare 20 mmol magnesium under 20 timmar. Tumregel: 20 mmol på 20 min + 20 mmol på 20 h.

Indikation: Allvarliga symtomgivande ventrikulära och supraventrikulära arytmier, även förmaksfladder/flimmer, särskilt vid sympatikotona tillstånd med hjärtsvikt. Graviditetstoxikos med kramper. Hypertoni.

Koncentration: Vanlig styrka i färdig lösning är 0.2 mmol/ml. 20 ml lösning 1 mmol/ml (20 mmol) späds i 100 ml NaCl. Koncentration i ospädd lösning är 1 mmol/ml i 10 ml plastampull.

Biverkningar: Blodtrycksfall, bradykardi, andningssvikt. Ger flush och värmekänsla. Kan ge smärta i injektionsstället.

Varning: Försiktighet vid njurinsufficiens och respiratorisk insufficiens.


Midazolam (midazolam, Dormicum®)

Snabbverkande sömngivande bensodiazepin.

Midazolam är ett potent sederande intravenöst läkemedel som kräver noggrann titrering och långsam administrering. Hänsyn måste tas till patientens fysiska status, ålder och övrig medicinering. Effekten sätter in omkring 2 minuter efter injektionen. Maximal effekt uppnås efter 5 – 10 minuter. Distributionsvolymen vid steady state är 0,7-1,2 l/kg. Midazolam är till 96 – 98 % bundet till plasmaproteiner, främst albumin. Hos friska frivilliga är eliminationshalveringstiden av midazolam mellan 1,5 och 2,5 timmar. Halveringstiden och effekten förlängs påtagligt vid allvarlig leversjukdom.

Dosering: Ges i intravenös infusion 1-2-5 ml/t, 1-10 mg/h. Hos vuxna över 60 års ålder, svaga eller kroniskt sjuka patienter, ges initialt en dos på 0,5 – 1 mg. Ytterligare doser på 0,5 – 1 mg kan ges om det är nödvändigt. Intravenös underhållsdos: doserna kan variera mellan 0,03 och 0,2 mg/kg/tim. Hos patienter med hypovolemi, vasokonstriktion eller hypotermi bör underhållsdosen reduceras. Sederingsnivån bör regelbundet utvärderas. Efter en längre tids sedering kan tolerans utvecklas och en ökning av dosen kan vara nödvändig.

Indikation: Sedering i samband med intensivvård eller för diagnostiska eller terapeutiska undersökningar. För premedicinering.

Koncentration: Lösning: 1 mg/ml, 5 mg/ml. Ges vanligtvis intravenöst men kan även ges per os (1 mg/ml), rektalt eller intramuskulärt.

Biverkningar: Andningssvikt, somnolens, ökad trötthet.

Varning: Försiktighet vid njurinsufficiens, hög ålder, muskelsvaghet, leversvikt och respiratorisk insufficiens. Effekten förstärks av andra centralt verkande sederande medel. Förlängd halveringstid ses vid nedsatt leverfunktion.


Naloxonhydroklorid peroralt

Naloxonhydroklorid motverkar den hämmande effekten av opioider på tarmperistaltiken genom att blockera my-receptorer i tarmväggen. Opiater har en hämmande effekt på tarmperistaltiken genom att frisätta acetylkolin i parasympatiska nervsystemet vilket ger ökad tonus, minskad utsöndring av vätska och minskad tarmperistaltik. Naloxon resorberas från magtarmkanalen, men metaboliseras i levern och ger ingen systemeffekt utan endast lokal effekt i tarmen. Att motverka obstipation kan reducera risken för nosokomial pneumoni under intensivvård. Kan användas samtidigt med annan behandling mot obstipation som Movicol och laxoberaldroppar. 

Dosering: 5-8 ml x 3 i sond.

Indikation: Opioidinducerad obstipation.

Koncentration: 1 mg/ml (ex tempore-beredning).

Varning: Naloxon bör ej ge vid svår leversvikt då det kan ge systemeffekt med central opioidantagonism pga. nedsatt levermetabolism.


Nitroglycerin (glyceryl nitrat)

Reducerar anginösa bröstsmärtor. Relaxerar glatt muskulatur i blodkärl och verkar kärldilaterande genom bildning av NO och cGMP. Reducerar det venösa återflödet till hjärtat och minskar hjärtats syrgasbehov. Förbättrar hjärtats arbetsförhållanden med mindre syrgaskrav och motverkar myokardischemi.

Dosering: I kontinuerlig infusion 1-5 ml/h, 20-80 μg/min, 0,1-1,6 μg/kg/min. Initialdos 0,5 μg/kg/min.

Indikation: Angina pectoris, myokardischemi, hjärtsvikt, särskilt vänsterkammarsvikt med lungödem.

Koncentration: Lösning 1 mg/ml.

Biverkningar: Blodtrycksfall, takykardi, flush, huvudvärk, yrsel, även bradykardi förekommer.

Varning: Försiktighet vid hypovolemi eller takykardi. Kan utlösa blodtrycksfall vid mitralstenos eller aortastenos. Allvarligt blodtrycksfall kan uppträda vid samtidig behandling med sildenafil som kan utlösa hypotoni och hjärtinfarkt. Samtidig behandling med betablockerare, vasodilaterande medel, calciumantagonister, ACE-hämmare och antidepressiva läkemedel kan potentiera den blodtryckssänkande effekten hos nitroglycerin.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot nitrater och relaterade organiska nitratföreningar.  Systoliskt blodtryck under 90 mm Hg. Allvarlig hypotension och hypovolemi.


Novoseven (eptacog alfa)

Hemostatika (blodstillande). Aktiverad rekombinant koagulationsfaktor VII.

Dosering: En initial dos på 90 µg/kg kroppsvikt rekommenderas. Dosen bör upprepas efter 2 timmar och sedan med 2–3 timmars mellanrum under de första 24–48 timmarna beroende på ingreppet och patientens allmäntillstånd.

Indikation: Stor blödning. Novoseven är indicerat för behandling av stor blödning och för förebyggande av blödning vid kirurgiska eller invasiva ingrepp hos särskilda riskgrupper. Bland dessa riskgrupper räknas medfödd eller förvärvad hemofili, isolerad faktor VII-brist, Glanzmanns trombasteni.

Koncentration: Lösning 1 mg/ml. Bered lösningen och administrera den som intravenös injektion under 2–5 minuter.

Biverkningar: Arteriella tromboemboliska händelser (cerebral artärocklusion, cerebrovaskulär händelse), venösa tromboemboliska händelser (lungembolism, leverartärembolism och djup ventrombos), angina pectoris, illamående, feber, erytematöst hudutslag. Brist på effekt.

Varning: Vid sjukdomstillstånd där vävnadsfaktor kan förväntas förekomma i högre grad än normalt kan det finnas risk för trombotisk sjukdom eller inducering av disseminerad intravaskulär koagulation (DIC).

Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot mus, hamster eller bovint protein.


Novastan (argatroban)

Novastan är en direkt trombinhämmare för att förebygga tromboembolisk sjukdom vid HIT. Argatroban, ett syntetiskt L-argininderivat, är en direkt trombinhämmare som reversibelt binder till trombin. Argatroban utövar sin antikoagulativa effekt oberoende av antitrombin III och hämmar fibrinbildning, aktivering av koagulationsfaktorerna V, VIII och XIII, aktivering av protein C samt trombocytaggregation.

Dosering: 0,5-2 mikrogram/kg/min som kontinuerlig infusion. Normal startdos är 2 mikrogram/kg/min men flera studier har visat att för intensivvårdspatienter har en låg dos (0,5 mikrogram/kg/min) varit tillräckligt. Målvärdet är APTT förlängt till 1,5-3 ggr patientens initiala APTT-värde, men alltid under 100 sek.

Indikation: trombosprofylax vid Heparininducerad trombocytopeni (HIT).

Koncentration: koncentrat av 100 mg/ml löses till 1 mg/ml, (250 mg (2,5 ml) löses i 250 ml NaCl 9mg/ml eller 250 ml Glucose 5%).

Varning: Kontraindicerat vid pågående blödning. Försiktighet vid leversvikt.


Ocplex (protrombinkomplexkoncentrat)

Hemostatika (blodstillande). Koagulationsfaktorerna II, VII, IX och X, vilka syntetiseras i levern med hjälp av vitamin K.

Dosering: Dosen avgörs av INR före behandling och målvärdet för INR. Normalt ges 2-3000 IE Ocplex. Engångsdosen bör inte överstiga 3 000 IE (120 ml Ocplex).

Initialt INR-värde 2 – 2,5 ges 0,9 – 1,3 ml Ocplex/kg.
Initialt INR-värde 2,5 – 3 ges 1,3 – 1,6 ml Ocplex/kg.
Initialt INR-värde 3 – 3,5 ges 1,6 – 1,9 ml Ocplex/kg.
Initialt INR-värde > 3,5 ges > 1,9 ml Ocplex/kg.

Indikation: Stor blödning, blödning vid leversvikt. Behandling av blödning och perioperativ blödningsprofylax vid förvärvad brist på protrombinkomplexets koagulationsfaktorer, såsom brist orsakad av behandling med vitamin K-antagonister (Waran) eller vid överdosering av Waran, när snabb korrigering av bristen krävs. Korrigering av förhöjt PK/INR.

Koncentration: Pulver till lösning 500 IE.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt.

Varning: Patienter som får en vitamin K-antagonist kan ha ett bakomliggande tillstånd av hyperkoagulabilitet och infusion av protrombinkomplexkoncentrat kan förvärra detta. Substitutionsbehandling kan i sällsynta fall (> 0,01% och < 0,1%) leda till bildning av cirkulerande antikroppar, som hämmar en eller flera av de humana protrombinkomplexfaktorerna.

Kontraindikationer: Känd allergi mot heparin eller anamnes på heparininducerad trombocytopeni.


Octostim (desmopressin)

Hemostatika (blodstillande). Strukturanalog till det naturliga baklobshormonet argininvasopressin (ADH).

Dosering: 0,3 μg/kg utspätt i fysiologisk koksaltlösning till 10 ml som intravenös injektion under 10 minuter eller 0,3 μg/kg som subkutan injektion.

Vikt 65 (kg) – dos: 1,3 (ml)
Vikt 70 (kg) – dos: 1,4 (ml)
Vikt 75 (kg) – dos: 1,5 (ml)
Vikt 80 (kg) – dos: 1,6 (ml)
Vikt 85 (kg) – dos: 1,7 (ml)
Vikt 90 (kg) – dos: 1,8 (ml)
Vikt 95 (kg) – dos: 1,9 (ml)
Vikt 100 (kg) – dos: 2,0 (ml)

Indikation: Blödning. Förkortning eller normalisering av förlängd blödningstid vid uremi, levercirros, medfödd eller läkemedelsinducerad trombocytdysfunktion samt hos patienter med förlängd blödningstid utan påvisbar etiologi. Om positiv effekt erhållits kan den initiala dosen Octostim upprepas 1 – 2 gånger med 6 – 12 timmars mellanrum.

Koncentration: Lösning 15 μg/ml

Biverkningar: Risk för nedsatt urinproduktion, vattenretention och hyponatremi med åtföljande symptombild, huvudvärk, illamående, kräkningar, viktökning, sänkt serumnatrium och i allvarliga fall kramper.

Varning: Små barn samt äldre patienter, vid tillstånd som kräver behandling med diuretika, vid rubbad vätske- och/eller elektrolytbalans samt vid risk för ökat intrakraniellt tryck.

Kontraindikationer: Instabil angina pectoris, inkompenserad hjärtsvikt, von Willebrands sjukdom typ 2 B.


Pentocur (tiopental)

Intravenöst snabbverkande narkosmedel, barbitursyrederivat. Hypnos uppträder inom 30-40 sekunder. Fysiologiska effekter: BT↓, CO↓, sänkt ejektionsfraktion (EF), sänkt kontraktionskraft, blodtryckssänkning, oförändrad eller sänkt SVR. Kramplösande.

Dosering: Vid manuell induktion 4-6 mg/kg kroppsvikt långsamt intravenöst, normalt ges en testdos först om 25-50 mg. Lägre doser till äldre och patienter med hypotension, leversvikt eller komprometterad hemodynamik. I kontinuerlig intravenös infusion 2-4 mg/kg/tim (2-10 ml/tim) för behandling av förhöjt intrakraniellt tryck, anpassas efter puls och blodtryck, 1-4 ml/t. Kan ges i bolusdoser om 4-8 mg/kg (40-300 mg) med en hastighet av 50 mg/minut beroende på cirkulationsstatus.

Indikation: För induktion av generell anestesi, särskilt vid akut kejsarsnitt eller neuroanestesi. För behandling av generella kramper, status epilepticus eller förhöjt intrakraniellt tryck.

Koncentration: Torrsubstans, spädes vanligen till lösning 25 mg/ml (2,5 %).

Koncentration till infusion: Vanlig styrka 25 mg/ml (alt. 12,5 mg/ml). Vid kontinuerlig infusion bör läkemedlet ges i en central venkateter (CVK).

Biverkningar: Blodtrycksfall, somnolens, förlängt uppvaknande, andningsdepression, asystoli, bronkospasm, laryngospasm, sömnstörningar. Tiopental kan orsaka beroende. Tiopental passerar placenta.

Kontraindikationer: Bronkospasm, uttalad hypotoni, uttalad hjärtsvikt, Takatsubos kardiomyopati, hypovolemi, mekanisk obstruktion i vänster hjärtkammare, porfyri, astma. Försiktighet vid njurinsufficiens eller leverinsufficiens. Försiktighet vid samtidig behandling med andra antiarytmika, digitalis eller amiodaron.


Prograf (takrolimus)

Takrolimus är ett högpotent immunsuppressivum och har visats vara effektivt både in vitro och in vivo. Takrolimus hämmar speciellt bildningen av de cytotoxiska lymfocyter, som huvudsakligen orsakar avstötning av transplantat. Takrolimus undertrycker aktiveringen av T-lymfocyter och T-hjälparcell-beroende proliferation av B-celler liksom bildningen av lymfokiner såsom interleukin-2, 3 och gamma-interferon samt uttrycket av interleukin-2 receptorn.

Dosering: Oral behandling med Prograf bör påbörjas med 0,10- 0,20 mg/kg/dygn, givet som två dagliga doser. Administreringen bör påbörjas ca 12 timmar efter avslutad kirurgi. Om dosen inte kan ges oralt på grund av patientens tillstånd, skall behandlingen påbörjas med intravenös tillförsel av 0,01–0,05 mg/kg/dygn som kontinuerlig intravenös infusion. En majoritiet av patienterna kan behandlas tillfredsställande om dalvärden för takrolimus hålls under 20 ng/ml. Vid kliniskt bruk har dalvärdena i helblod varit inom intervallen 5-20 ng/ml hos levertransplantationspatienter och 10-20 ng/ml hos njur- och hjärttransplantationspatienter under perioden direkt efter transplantation.

Indikation: Behandling av transplantatavstötning som är resistent mot behandling med andra immunsuppressiva läkemedel. Profylax mot transplantatavstötning hos lever-, njur- och hjärttransplantationspatienter.

Koncentration: Injektionsvätska 5 mg/ml. Kapslar 0,5, 1, 2 mg.

Biverkningar: Vänsterkammarhypertrofi och/eller septumhypertrofi, vilket rapporterats som kardiomyopati, har rapporterats i sällsynta fall. Utveckling av EBV-associerade lymfoproliferativa sjukdomar och posteriort reversibelt encefalopatisyndrom (PRES).

Koncentration: Injektionsvätska 5 mg/ml. Ges som intravenös infusion i en central infart.

Varning: Överkänslighet mot takrolimus eller andra makrolider.


Propofol (propofol, Diprivan®, Propolipid®)

Intravenöst anestesimedel och sederingsmedel. Propofol används för sedering av ventilerade patienter över 16 år på intensivvårdsavdelning. Propofol kan även användas med försiktighet till icke-ventilerade patienter för sedering. Propofol (2,6-diisopropylfenol) är en substituerad fenol som vid intravenös tillförsel ger anestesi. Verkningsmekanismen för propofol är ej känd men troligen utövas effekten via en icke-specifik membranbindning av substansen.

Dosering: 1-3 mg/kg/timme (2-15 ml/timme, 20 mg/ml). TIVA-modus.

Sedering av intensivvårdspatient: För sedering i samband med intensivvård rekommenderas att propofol ges som kontinuerlig infusion. Infusionshastigheten bör anpassas efter det sedationsdjup som eftersträvas. För de flesta patienter får man tillräcklig sedering vid en propofoldos på 0,3-4 mg/kg/timme. Propofol ska inte ges för sedering vid intensivvård till patienter som är under 16 år. Propofol distribueras i stor omfattning och elimineras snabbt från kroppen (total kroppsclearance: 1,5–2 liter/minut). Eliminationen sker genom metaboliska processer, huvudsakligen i levern där den är blodflödesberoende, varvid det bildas inaktiva konjugat av propofol och motsvarande kinol, vilka utsöndras i urinen. Administrering av Propofol med TCI-system (Target Controlled Infusion) rekommenderas inte för användning till barn.

Koncentration: 20 mg/ml, 10 mg/ml.

Varning: Ett fåtal rapporter har inkommit om vuxna patienter som drabbats av metabolisk acidos, rabdomyolys, hyperkalemi och/eller snabbt tilltagande hjärtsvikt (i vissa fall med dödlig utgång) efter att ha varit sederade mer än 58 timmar med doser över 5 mg/kg/timme.


Protamin (protaminsulfat)

Protaminsulfat innehåller basiska peptidsulfater som komplexbinder heparin. För låg-molekylärt heparin (LMWH) neutraliseras anti-IIa-aktiviteten helt och anti-Xa-aktiviteten delvis. Neutralisationsgraden varierar mellan olika LMH. Effekten kommer nästan omedelbart.

Dosering: Bolusdos 5 ml (50 mg) ges i.v. under 10 minuter vilket neutraliserar ca 7 000 IE heparin. En ml protamin neutraliserar 1400 IE heparin. Om möjligt kontrolleras APTT eller ACT (activate clotting time) omedelbart före och 15 minuter efter tillförsel.

Indikation: Överdosering och allvarlig blödning med heparin eller LMH. För att häva heparineffekt inför akut kirurgi. För att neutralisera heparin effekt i samband med behandling i hjärtlungmaskin.

Koncentration: inj.vätska 1400 IE/mL.

Biverkningar: Överskott kan ge blödning och APTT-förlängning.

Varning: Överkänslighet mot protamin eller fiskallergi. Trombocytopeni efter hjärtlungmaskin kan förvärras.


Racepinephrine (racemiskt adrenalin)

Syntetisk katekolamin med sympatomimetisk och slemhinneavsvällande effekt för inhalationsbehandling av subglottiskt ödem. Adrenalin stimulerar alfa-1, alfa-2, beta-1 och beta-2 receptorer, huvudsakligen beta-2 receptorer. Adrenalin ger en relaxation av glatt muskulatur och motverkar bronkospasm och slemhinnesvullnad. Racepinephrine kan användas vid subglottiskt ödem, ff.a. på barn upp till 20 kg men det kan även prövas på vuxna t ex efter långvarig intubation med stridorös andning. Behandling med Racepinephrine får inte fördröja annan behandling vid övre luftvägshinder som t ex intubation eller akut tracheotomi. Behandlingen har effekt inom några få minuter med duration i ca 30 min.

Dosering: Racepinephrine 22,5 mg/ml späds i nebulisator med NaCl 9 mg/ml till en volym om minst 2 ml. Halva mängden inhaleras först. Avvakta därefter 10 minuter under kontroll av barnets puls och andningsfrekvens. Pulsfrekvensen får inte bli för hög, normalt accepteras upp till 120 slag/min. Starta därefter andra hälften av dosen. Vid försämrad syrsättning överväg akut intubation.

Inhalation av Racemiskt adrenalin vid svår luftvägsobstruktivitet

KroppsviktRacepinephrine 22,5 mg/ml
< 5 kg0,25 ml
5-10 kg0,3 ml
10-15 kg0,5 ml
15-20 kg0,7 ml

Alternativt till Racepinephrine kan adrenalin injektionsvätska 1 mg/ml inhaleras, upp till 5 mg (= 5 ml). Kan ev. upprepas, men tidigast 2 timmar efter första behandlingen.

Indikation: Akut subglottisk laryngit, pseudokrupp, krupp, bronkospasm, stridorös andning.

Koncentration: Inhalationsvätska 22,5 mg/ml (2,25%).

Varning: Kan ge takykardi, högt blodtryck, hjärtarytmier, ångest, tremor. Försiktighet vid puls över 120.


Rapifen (alfentanil)

Intravenöst sedationsmedel och potent analgetikum. Alfentanil är en selektiv μ-opioidagonist med snabbt tillslag och mycket kort effektduration. Intravenös tillförsel ger max effekt inom 90 sek med en duration av 5-10 min. Alfentanil kan användas för sedering av intensivvårdspatienter i kontinuerlig infusion. Alfentanil är kemiskt besläktat med fentanyl. I farmakodynamiskt avseende påminner alfentanil om morfin men har kraftigare analgetisk och andningsdeprimerande effekt. Används för smärtlindring och sedering vid intensivvård av mekaniskt ventilerade patienter som är 18 år och äldre.

Dosering: 0,5-3 mg/timma (1-6 ml/timma), i en koncentration av 0,5 mg/ml.

Koncentration: Lösning 0,5 mg/ml

Biverkningar: Kan ge andningssvikt och andningsdepression. Kan ge muskelrigiditet särskilt vid höga doser och svårigheter att ventilera patienten manuellt. Det kan ge somnolens och ökad trötthet. Kan ge bradykardi och blodtrycksfall i höga doser. Muskelrigiditet har iakttagits i ökad frekvens vid höga doser och vid snabb tillförsel av alfentanil. Bradykardi och eventuell asystoli kan uppträda om patienten getts otillräcklig dos av antikolinergika eller om alfentanil kombineras med icke vagolytiska muskelrelaxerande medel. Sekundär andningsdepression har observerats i sällsynta fall.

Varning: Alfentanil minskar behovet av hypnotika nödvändiga för att underhålla sedering på intensivvårdspatienter, varför dosen av hypnotika bör reduceras. Eftersom ogynnsamma hemodynamiska effekter av alfentanil är mer uttalade och frekventa hos patienter med ASA III-IV än med mer långverkande opiater skall stor försiktighet iakttas vid administrering av alfentanil till denna patientgrupp.


Relistor (metylnaltrexon)

Opioidantagonist för parenteralt bruk (subkutana injektioner) mot opioid-inducerad obstipation. Metylnaltrexon är en kvartär amin som inte kan penetrera blod-hjärnbarriären och därigenom verkar det selektivt på tarmreceptorer och ger ingen systemeffekt utan endast lokal effekt i tarmen. Relistor är primärt indicerat hos cancerpatienter men kan även användas på intensivvårdspatienter med opioidinducerad obstipation. Få studier finns på intensivvårdspatienter, men det har sannolikt samma kliniska effekt som oralt naloxon. Opioider har en hämmande effekt på tarmperistaltiken genom att frisätta acetylkolin i parasympatiska nervsystemet vilket ger ökad tonus, minskad utsöndring av vätska och minskad tarmperistaltik. Metylnaltrexon ger ökad tarmpassage och minskad ororektal transit time. Kan användas samtidigt med annan behandling mot obstipation som Movicol och laxoberaldroppar.

Dosering: 8-12 mg x 1 sc.

Indikation: Opioidinducerad obstipation.

Koncentration: Injektionslösning 12 mg/0,6 ml.


Riastap (fibrinogen)

Humant fibrinogenkoncentrat

Dosering: För att kunna beräkna den individuella dosen bör man fastställa den funktionella fibrinogennivån. Om patientens fibrinogennivå är okänd rekommenderas en intravenös dos om 70 mg per kg kroppsvikt. Målnivån (>2 g/l) för större blödning (t ex  huvudskador eller blödningar i hjärnan) ska upprätthållas i sju dagar. Dos fibrinogen (mg/kg kroppsvikt) som skall ges = [målnivå (g/l) – uppmätt nivå (g/l)]/ 0,017 (g/l per mg/kg kroppsvikt). Vanligen ges 1-2-4 g intravenöst per tillfälle, upprepas vid behov efter kontroll av blödningsparametrar. Ett gram fibrinogen höjer plasmavärdet med omkring 0,5 g/l.

Indikation: Stor blödning, traumatisk blödning. Behandling av blödning hos patienter med medfödd hypo- eller afibrinogenemi med blödningstendens. Den normala fibrinogennivån i plasma är 1,5-4,5 g/l. Den kritiska fibrinogennivån i plasma, under vilken blödningar kan uppstå är 0,5-1,0 g/l. Vid behov av ett större kirurgiskt ingrepp är det av yttersta vikt att göra en exakt övervakning av ersättningsbehandlingen genom koagulationsanalyser.

Koncentration: Pulver till lösning 1 g.

Biverkningar: Tromboemboliska händelser inklusive hjärtinfarkt och lungemboli. Brist på effekt.

Varning: Ökad trombosrisk föreligger hos patienter med medfödd brist när de behandlas med humant fibrinogenkoncentrat, speciellt vid hög dos eller upprepad dosering. Patienter som får humant fibrinogenkoncentrat bör övervakas noggrant med avseende på tecken och symtom på trombos.

Kontraindikationer: Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.


Saltsyra (HCl)

Dosering: H+ ion deficit (mEq) = 0,3 x vikt (kg) x (uppmätt HCO3 – önskat HCO3 [mEq/L]). Hastigheten av en saltsyrainfusion bör vara 0,1 – 0,2 mEq/kg/timme. Till exempel, 0,1 N lösning i.v. med 100 ml/t ger omkring 10 mEq/t.

Indikation: Uttalad metabolisk alkalos.

Koncentration: Stamlösning HCl 5 mmol/ml, 10 ml av stamlösningen (= 50 mmol) späds i 240 ml Glucos 5% eller Natriumklorid 9 mg/ml = 0,2 mmol/ml.

Biverkningar: Kärlirritation. Metabolisk acidos.

Varning: Får endast ges långsamt i en central venkateter. Kan orsaka kärlskada och vävnadsnekros. Bör ges från glasflaska. HCl får inte gå tillsammans med andra lösningar utan måste infunderas som enda läkemedel i en egen kanal i en central venkateter.


Sandostatin (oktreotid)

Oktreotid är en syntetisk oktapeptidanalog till naturligt förekommande somatostatin med liknande farmakologiska effekter men med en betydligt längre effektduration.

Dosering: Initialt ges 50 μg 1-2 gånger dagligen som subkutan injektion. Vid behov kan dosen gradvis ökas till 200 μg 3 gånger dagligen. Kan ges intravenöst i infusion vid behandling av blödande esofagusvaricer, 25 μg per timme.

Indikation: Carcinoidsyndrom och VIP-producerande tumörer. Blödande esofagusvaricer.

Biverkningar: Bradykardi. Sänkta nivåer av vitamin B12. Gallsten. Kolecystit.

Koncentration: 50 μg/ml, 100 μg/ml, 200 μg/ml, 500 μg/ml.

Varning: Patienter med insulinkrävande diabetes kan få sänkt insulinbehov.


Seloken (metoprolol)

Selektiv betareceptorblockerare. Fysiologiska effekter: HR↓, BT↓, CO↓, sänkt ejektionsfraktion (EF), sänkt kontraktionskraft, blodtryckssänkning, oförändrad SVR.

Dosering: I kontinuerlig intravenös infusion 1-4 mg/t, anpassas efter puls och blodtryck, 1-4 ml/t. Kan ges i bolusdoser om 1-2 mg med en hastighet av 1-2 mg/minut.

Indikation: Takykardi, hypertension, supraventrikulära och ventrikulära takyarytmier, angina, myokardischemi.

Koncentration: Lösning 1,0 mg/ml.

Koncentration till infusion: Vanlig styrka 1 mg/ml (alt. 0,05 mg/ml).

Biverkningar: Bradykardi, blodtrycksfall, asystoli, bronkospasm, sömnstörningar.

Kontraindikationer: Bronkospasm, uttalad hypotoni, uttalad hjärtsvikt, Takatsubos kardiomyopati, hypovolemi, mekanisk obstruktion i vänster hjärtkammare, hyperkalemi, hypoglykemi. Försiktighet vid samtidig behandling med andra antiarytmika, digitalis eller amiodaron.


Simdax (levosimendan)

Kalciumsensitiserare.

Fysiologiska effekter: Ökad kardiell kontraktionskraft, CO↑, HR↑, vasodilatation, ökad ejektionsfraktion, blodtryckssänkning, sänkt SVR. Levosimendan ger ökad kontraktionskraft och en minskning av både fyllnadstryck (preload) och tömningsmotstånd (afterload) utan att den diastoliska funktionen påverkas negativt. Levosimendan aktiverar s.k. ”stunned” myokardium.

Dosering: 6-12 μg/kg/min under 10 minuter följt av en kontinuerlig infusion på 0,1 μg/kg/min under 24 timmar. Vanlig startdos 6 μg/kg/min, anpassas efter blodtrycket. Undvik bolusdos vid risk för blodtrycksfall.

Indikation: Korttidsbehandling av akut försämrad svår kronisk hjärtsvikt (ADHF) i situationer då konventionell behandling inte är tillräcklig och då inotropt stöd anses vara lämpligt.

Koncentration: Lösning 2,5 mg/ml, vanlig styrka 0,025 mg/ml alt. 0,05 mg/ml.

Biverkningar: Takykardi, blodtrycksfall, huvudvärk, förmaksflimmer, ventrikulära arytmier, hypokalemi.

Dosaktivitet: 0,05-2 μg/kg/min – oftast måttlig effekt på blodtrycket, blodtrycksfall.

Kontraindikationer: Uttalad hypotoni och takykardi, mekanisk obstruktion i vänster hjärtkammare, Torsade de Pointes, kraftigt nedsatt njurfunktion. Korrigera hypokalemi, hypovolemi.


Ultiva (remifentanil)

Intravenös kortverkande opiod för sedering av intensivvårdspatienter. Lösning 50 μg/ml. Rekommenderad koncentration för sedering av vuxna i kontinuerlig infusion är 0,05 mg/ml (50 μg/ml). Remifentanil är en selektiv μ-opioidagonist med snabbt tillslag och mycket kort effektduration. Remifentanil är en så kallad esterasmetaboliserad opioid, som metaboliseras av icke-specifika blod- och vävnadsesteraser. Efter administrering av rekommenderade doser remifentanil är den effektiva halveringstiden 3-10 minuter. Genomsnittlig clearance av remifentanil hos unga friska vuxna är 40 ml/min/kg, centrala distributionsvolymen 100 ml/kg och distributionsvolymen vid steady state 350 ml/kg.

Dosering: 0,01-0,10 μg/kg/min (1-6 ml/timme) i en koncentration av 0,05 mg/ml.

Indikation: För smärtlindring och sedering vid intensivvård av mekaniskt ventilerade patienter 18 år och äldre.

Biverkningar: Blodtrycksfall. Kan ge andningssvikt och andningsdepression. Kan ge muskelrigiditet särskilt vid höga doser och svårigheter att ventilera patienten manuellt. Det kan ge somnolens och ökad trötthet. Kan ge bradykardi och blodtrycksfall i höga doser. Muskelrigiditet har iakttagits i ökad frekvens vid höga doser och vid snabb tillförsel av remifentanil. Bradykardi och eventuell asystoli kan uppträda om patienten getts otillräcklig dos av antikolinergika eller om remifentanil kombineras med icke vagolytiska muskelrelaxerande medel.

Varning: Remifentanil minskar behovet av hypnotika nödvändiga för att underhålla sedationen, varför dosen av hypnotika bör reduceras. Eftersom ogynnsamma hemodynamiska effekter av remifentanil är mer uttalade och frekventa hos patienter med ASA III-IV än med mer långverkande opiater skall stor försiktighet iakttas vid administrering av Ultiva till denna patientgrupp.


Vasopressin (vasopressin)

Ger ökad perifer vasokonstriktion. Ett antidiuretiskt hormon som reglerar återresorptionen av vatten i njurens distala tubuli. Reglerar vattenbalansen, ger ökad urinosmolaritet. Receptoraktivitet: α1 +++, β1-0, β2 +. DA-1 0 Fysiologiska effekter: SVR↑↑, CO–, HR↓, BT↑↑.

Dosering: 0,01-0,06 IU/min = 2-4 ml/h för 70 kg. Vanlig startdos 0,04 IU/min, anpassas efter blodtrycket. Högre doser vid hemorragisk chock än vid sepsisbehandling. Dosaktivitet: < 0,02 IU/min liten blodtrycksstegring, >0,04 IU/min – α1-effekt, kraftig blodtrycksstegring, vasokonstriktion.

Indikation: Sepsis, tilläggsbehandling till vasopressorbehandling med noradrenalin vid septisk chock.

Koncentration: Vanlig styrka 0,4 IU/ml.

Biverkningar: Bradykardi, vasokonstriktion, lungödem, arytmier, renal och intestinal hypoperfusion, perifer ischemi, tarmischemi.

Kontraindikationer: Hypertoni, hypovolemi, hyperthyreos, perifer hypoxi, perifer vasokonstriktion, hyperadrenerga tillstånd.


Vitamin K (fytomenadion – Konakion®)

Vitamin K behövs för att de K-vitaminberoende koagulationsfaktorerna II, VII, IX, X samt protein C och S skall syntetiseras till verksamma koagulationsfaktorer.

Dosering: Vid akuta blödningstillstånd ges 10-20 mg Konakion iv. Effekten börjar komma efter 4-6 timmar. Injektionen ges långsamt under minst 30 sekunder.

Indikation: Förhöjt PK(INR) med blödningsrisk eller pågående blödning. Påskynda sänkning av PK(INR) inför ingrepp vid samtidig behandling med kumarinpreparat (Waran). Malnutrition med lever eller tarmsjukdom.

Koncentration: inj.vätska 10 mg/ml.

Biverkningar: Tromboemboliska komplikationer. Iaktag försiktighet till patienter med ökad risk för tromboembolier eller mekanisk hjärtklaff.

Varning: Injektion av Konakion kan ge blodtrycksfall varför försiktighet måste iakttagas vid behandling av patienter i chock.